det, så hade jag sett detta klipp om och om igen för man blir glad och får så mycket att fundera på och slipper verkliga funderingar och sånt för klippet är så osannolikt och så, och ja maria, jag är einstein och förstår nu att om jag så mycket som hade idats gå in på youtube.com och kollat så hade jag förstått att man skulle använda sig av "bädda in"funktionen för jag är en smarting however gjorde jag inte det så jag får tacka för hjälpen och nu har jag likförbenat skrivit ett inlägg utan punkt som egentligen var menat som världens längsta rubrik men den var för lång för att bli det.
2008-10-30
2008-10-29
jag vet som inte vad det är för låt, men nu är den min.
fuck life!
that's what all the people say,
riding high in april, got shot down in...le octobre?
och jag tillägnar den alla andra som känner hate life.
alla andra.
that's what all the people say,
riding high in april, got shot down in...le octobre?
och jag tillägnar den alla andra som känner hate life.
alla andra.
jaha, jag får väl blogga då.
Hej bloggen! och alla som försökte skriva in något snuskigt men hamnade mitt i min internetdagbok istället. Jag kan genast berätta för er att här händer inte mycket snuskigt. Åtminstone inte mellan måndag morgon och fredag eftermiddag. Därefter inträffar vad den samlade människan kallar helg och då jobbar jag på ett ställe där typ bara snuskiga människor hänger. Åtminstone sunkiga, åtminstone en liten procentsats av dom.
Idag har vart en bra dag i allt det dåliga.
Den började med att jag väcktes av ingen mindre än sotaren. Mitt förhållande till sotgubbar (och gummor i och för sig, om det nu finns någon sådan..om du är en sådan, en sopgumma alltså, kan du då inte maila mig med ett foto av dig själv?) har alltid vart lite knapert. Jag ser bara inte hur man kan känna sig bekväm med att stampa in och svärta ner främmande människors krypin för att sedan studsa upp och sno tomtens krypin. Men mamma berättade att dom gör ett smutsigt jobb, men ett jobb som måste göras, så jag lät sotgubben sota för sitt jobb.
Efter det lite adrupta uppvaknandet fick jag hämta ut min nya klocka och min nya vinterjacka på ICA Supermarket, KÅGE. (obs! för två veckor sedan hade det stått TORGET istället, men jag Är inte bitter, det är jag inte.) Ett stadigt paket på 2098 riksdaler. Så nu har jag tre armbandsur, två armar, sex vinterjackor, totalt 14 stycken och en litenliten kropp. It makes sense.
Det absolut bästa med dagen kom därefter, jag fick gå till jobbet. Och där har jag sprungit runt mellan 12.30 och 22.10. Konstant. Det brukar tendera vara glest om folke på mitt serviceinriktade jobb, så jag hade laddat med skvaller, samt korsordstidning i sann personligassistentanda. Och så hade jag tjatat dit mina hippieshakers för att de skulle hålla mig sällskap. Men tror ni jag hade någon tid? Nä, det hade jag inte. På sätt och vis är det najs att ajg inte hade tid, för jag har haft fullt upp, med en kvartsrast och inte hunnit tänka på samboliv, dumpningar, depressioner, ångest, tafatthet, tristess, underbara föredetta pojkvän, att bo i stan, föräldrafritt liv, nedåtsånger, jävlighet och helvetet. Men på sätt och vis sög det att det var mycket folk, för jag hann inte prata öronen av mina vänner.
Nu, nu är jag i allafall hemma igen och allt jag inte hunnit med tidigare idag har nu hunnit ikapp mig och jag känner ingen annan utväg än att blogga av mig skiten och lösa lite korsord. Jag känner annars inget sug överhuvudtaget att blogga, vilket är trist, för det är rätt kul att blogga.
smell you laters.
Idag har vart en bra dag i allt det dåliga.
Den började med att jag väcktes av ingen mindre än sotaren. Mitt förhållande till sotgubbar (och gummor i och för sig, om det nu finns någon sådan..om du är en sådan, en sopgumma alltså, kan du då inte maila mig med ett foto av dig själv?) har alltid vart lite knapert. Jag ser bara inte hur man kan känna sig bekväm med att stampa in och svärta ner främmande människors krypin för att sedan studsa upp och sno tomtens krypin. Men mamma berättade att dom gör ett smutsigt jobb, men ett jobb som måste göras, så jag lät sotgubben sota för sitt jobb.
Efter det lite adrupta uppvaknandet fick jag hämta ut min nya klocka och min nya vinterjacka på ICA Supermarket, KÅGE. (obs! för två veckor sedan hade det stått TORGET istället, men jag Är inte bitter, det är jag inte.) Ett stadigt paket på 2098 riksdaler. Så nu har jag tre armbandsur, två armar, sex vinterjackor, totalt 14 stycken och en litenliten kropp. It makes sense.
Det absolut bästa med dagen kom därefter, jag fick gå till jobbet. Och där har jag sprungit runt mellan 12.30 och 22.10. Konstant. Det brukar tendera vara glest om folke på mitt serviceinriktade jobb, så jag hade laddat med skvaller, samt korsordstidning i sann personligassistentanda. Och så hade jag tjatat dit mina hippieshakers för att de skulle hålla mig sällskap. Men tror ni jag hade någon tid? Nä, det hade jag inte. På sätt och vis är det najs att ajg inte hade tid, för jag har haft fullt upp, med en kvartsrast och inte hunnit tänka på samboliv, dumpningar, depressioner, ångest, tafatthet, tristess, underbara föredetta pojkvän, att bo i stan, föräldrafritt liv, nedåtsånger, jävlighet och helvetet. Men på sätt och vis sög det att det var mycket folk, för jag hann inte prata öronen av mina vänner.
Nu, nu är jag i allafall hemma igen och allt jag inte hunnit med tidigare idag har nu hunnit ikapp mig och jag känner ingen annan utväg än att blogga av mig skiten och lösa lite korsord. Jag känner annars inget sug överhuvudtaget att blogga, vilket är trist, för det är rätt kul att blogga.
smell you laters.
2008-10-27
i'm not ready to make nice
ramlade över nån dokumentär om texas dixie chicks i afton. fy bubblers alltså, se den om ni kommer er för det.
förmodligen är deras historia och musik något som fredrik strage och övriga musikkunnare skulle kunna tänka sig förkasta helt igenom, men jag gillare!
annars då? jo, jag vill verkligen,verkligen,verkligen ha NOKIA 6600 fold black. och efter att ha slängt två sopsäckar kläder, fyllt en dubbelgarderob, en grym klädhängare, en byrå, en hockeytrunk och fem icakassar samt en sportbag med kläder, plus högen på skrivbordet som jag tänkt försöka sälja, kan jag konstatera att jag lätt skulle kunnat köpa den om jag inte lagt pengarna på tyg istället.
skulle även ut och gå idag, men det började regna, och med tanke på mängden socker jag fått i mig på sistone fanns risken att jag skulle ha smält bort. så jag satte mig framför 50" med en naturchirrepåse och lite dipp istället. nu är jag inne på mitt andra CSIavsnitt på kanal 5 för kvällen och lär aldrig våga gå ut igen. jag ska inte se sånt själv, men det är just vad jag är, själv, så jag har inte många val.
det var skönt med dixie chicks iaf, jag fick grina över något annat än mitt egna sårade hjärta.
imorgon väntar ännu en arbetslös dag som jag ska låta rinna genom fingrarna.
forget sounds good, forgive, i'm not sure i could.
they say, time heals everything, but i'm still waiting.
-dixienathalie är min dagens hjälte.
förmodligen är deras historia och musik något som fredrik strage och övriga musikkunnare skulle kunna tänka sig förkasta helt igenom, men jag gillare!
annars då? jo, jag vill verkligen,verkligen,verkligen ha NOKIA 6600 fold black. och efter att ha slängt två sopsäckar kläder, fyllt en dubbelgarderob, en grym klädhängare, en byrå, en hockeytrunk och fem icakassar samt en sportbag med kläder, plus högen på skrivbordet som jag tänkt försöka sälja, kan jag konstatera att jag lätt skulle kunnat köpa den om jag inte lagt pengarna på tyg istället.
skulle även ut och gå idag, men det började regna, och med tanke på mängden socker jag fått i mig på sistone fanns risken att jag skulle ha smält bort. så jag satte mig framför 50" med en naturchirrepåse och lite dipp istället. nu är jag inne på mitt andra CSIavsnitt på kanal 5 för kvällen och lär aldrig våga gå ut igen. jag ska inte se sånt själv, men det är just vad jag är, själv, så jag har inte många val.
det var skönt med dixie chicks iaf, jag fick grina över något annat än mitt egna sårade hjärta.
imorgon väntar ännu en arbetslös dag som jag ska låta rinna genom fingrarna.
forget sounds good, forgive, i'm not sure i could.
they say, time heals everything, but i'm still waiting.
-dixienathalie är min dagens hjälte.
Garbage,garbage,crap and poo
Idag åkte den i soporna. Mubarigs bacillusksnuskkeps som jag fick i 20årspresent. Funderade ett tag på att lägga upp den på Tradera men kände sedan att det skulle vara lite billigt. Plus att jag då skulle måsta ha den i min närhet än längre, så jag slängde den i den stora svarta sopsäcken i stället. Det har hamnat rätt mycket skit i den stora svarta sopsäcken de senaste dagarna. Jag har rensat så jag börjar se golvet i mitt rum, dock börjar det vara svårt att ta sig fram i hallen..undrar hur länge mor och far kommer vara glada över att ha mig tillbaka på jörnsvägen..
I övrigt har jag jättetråkigt och så är jag superlat. Har lagt upp lite försäljning på Tradera men är lite varsam eftersom jag ännu är lite suspekt till fenomenet. När jag väl kommit igång har jag även där några sopsäckar som ska auktioneras iväg.
Läste om ett annat fenomen idag. Jag är ju vad man kan kalla efterbliven när det kommer till denna fluga internet och nya påhitt. Som att jag ännu inte förstått idéen med youtube helt och inte kan lägga upp något klipp på min egen blogg, även om jag vänt mig i skratt i tio minuter och inget hellre vill än att dela med mig av den glädjen. Jag förmår mig liksom inte att förstå. Hursomhaver, jag läste om något kallat SPOTIFY. Det lät ju rent fantastiskt i mina öron och om någon kan tänka sig, så väntar jag ivrigt på en inbjudan till denna värld av gratis, lagligt och musik.
Nä, om man skulle ta och klä på sig för dagen kanske?
2008-10-26
under toscanas sol
jag har ingen aning om vad boken handlar om, men jag har tänkt läsa den för att jag håller på att
dööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööö
av tristess.
har haft ett ruggigt sug hela aftonen av att laga mat. massor av gryt och soppidéer har passerat i mina tankegångar. kan ha att göra med att jag sett endel matprogram idag.
kan även ha att göra med att jag haft en grym deppdag där allt och alla har varit bättre än mig. jag har känt mig förpassad, av ex, vänner, familj och världen.
men att ställa sig och laga mat klockan tio i tolv en söndagkväll känns inte rätt, det känns bara generation fett.
dessutom har vi inga rätta ingredienser hemma.
nä, imorgon är det jag som går och köper mig en bok och lite råvaror. eller så ordnar jag färdigt med mitt berg av kläder och saker som inte hittat till rätta sen flytten. beror på hur lat och deppig jag känner mig.
dööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööö
av tristess.
har haft ett ruggigt sug hela aftonen av att laga mat. massor av gryt och soppidéer har passerat i mina tankegångar. kan ha att göra med att jag sett endel matprogram idag.
kan även ha att göra med att jag haft en grym deppdag där allt och alla har varit bättre än mig. jag har känt mig förpassad, av ex, vänner, familj och världen.
men att ställa sig och laga mat klockan tio i tolv en söndagkväll känns inte rätt, det känns bara generation fett.
dessutom har vi inga rätta ingredienser hemma.
nä, imorgon är det jag som går och köper mig en bok och lite råvaror. eller så ordnar jag färdigt med mitt berg av kläder och saker som inte hittat till rätta sen flytten. beror på hur lat och deppig jag känner mig.
jävla petri
( i samarbete med rulesbymaar)
jo, såhär var det; fredag på jobbet var aptråkigt. bortsett från en liten peek när tre drunken gringos tittade förbi och jag fick göra deras ultimatefylla till superultimate. i övrigt var det plaint och bittert.
karjalainen försökte idogt övertala mig till att ställa upp för honom och jobba lördag även. och det ska sägas att min arbets, och kollegamoral lutade länge åt att jag skulle dra mitt strå till stacken och turna down en ledig lördagskväll för lite barjobb. men så fick jag ett sms:
"Hej! blablabla. Har haft jättekul. blablabla"
Det var från glennmaster. Mitt bittermode sa mig genast, kan han, får han, har han kul, ska jag även ha det.
Så jag turnade down karjalainens offer trots allt. Och hade vänner som ställde upp.
Lördagen började på indiska, det var rätt bra drag och det taggade mig än mer. en vinare på systemet och lite groggvirke från ica gjorde även sitt. men när det väl kom till kritan gick det segt må jag säga. tack vare lite konspiration från johns sida, flankerad av maria och lilla lillen fick även jag i mig min dagens dos av listerinet och det är jag tacksam över.
På kåffe var det dödens dött och jag blev än mer nöjd över att jag inte tagit på mig något skift. vi slog våra kloka huvuden ihop och sa att station åtta säkert skulle ta emot oss med glädje. och station åtta tog emot oss med glädje, det gjorde inte petri dock. fråga mig inte vem denna petri är, för jag vet inte. för mig passerade han i periferin när jag snyggt gled in på s8 utan att behöva visa legitimation eller betala inträde. väl därinne boundade jag lite med börje aka skellefteå aik i 20 år lindberg, och insåg att jag missat mina vänner. "dom är säkert i baren" tänkte jag.
jag hann inte långt innan det ringde och jag fick vända om ut till två bittra.
två gringos och en tea traskade genom regnrusket mot frasses för lite fett och socker, och jag kunde konstatera att jag inte kunde, fick eller hade kul.
fast trevligt och najs var det att få bounda med lite hippieshakers. det gör jag gladeligen om. barskåpet ska tömmas i en drinkblandarafton. it's on me! bara komma med alternativ på dag.
nu ska jag ut på en söndagspromenad och begrunda mina bedrövelser. även kommer jag kanske upprätta en grupp för människosmuggling på station åtta.
jo, såhär var det; fredag på jobbet var aptråkigt. bortsett från en liten peek när tre drunken gringos tittade förbi och jag fick göra deras ultimatefylla till superultimate. i övrigt var det plaint och bittert.
karjalainen försökte idogt övertala mig till att ställa upp för honom och jobba lördag även. och det ska sägas att min arbets, och kollegamoral lutade länge åt att jag skulle dra mitt strå till stacken och turna down en ledig lördagskväll för lite barjobb. men så fick jag ett sms:
"Hej! blablabla. Har haft jättekul. blablabla"
Det var från glennmaster. Mitt bittermode sa mig genast, kan han, får han, har han kul, ska jag även ha det.
Så jag turnade down karjalainens offer trots allt. Och hade vänner som ställde upp.
Lördagen började på indiska, det var rätt bra drag och det taggade mig än mer. en vinare på systemet och lite groggvirke från ica gjorde även sitt. men när det väl kom till kritan gick det segt må jag säga. tack vare lite konspiration från johns sida, flankerad av maria och lilla lillen fick även jag i mig min dagens dos av listerinet och det är jag tacksam över.
På kåffe var det dödens dött och jag blev än mer nöjd över att jag inte tagit på mig något skift. vi slog våra kloka huvuden ihop och sa att station åtta säkert skulle ta emot oss med glädje. och station åtta tog emot oss med glädje, det gjorde inte petri dock. fråga mig inte vem denna petri är, för jag vet inte. för mig passerade han i periferin när jag snyggt gled in på s8 utan att behöva visa legitimation eller betala inträde. väl därinne boundade jag lite med börje aka skellefteå aik i 20 år lindberg, och insåg att jag missat mina vänner. "dom är säkert i baren" tänkte jag.
jag hann inte långt innan det ringde och jag fick vända om ut till två bittra.
två gringos och en tea traskade genom regnrusket mot frasses för lite fett och socker, och jag kunde konstatera att jag inte kunde, fick eller hade kul.
fast trevligt och najs var det att få bounda med lite hippieshakers. det gör jag gladeligen om. barskåpet ska tömmas i en drinkblandarafton. it's on me! bara komma med alternativ på dag.
nu ska jag ut på en söndagspromenad och begrunda mina bedrövelser. även kommer jag kanske upprätta en grupp för människosmuggling på station åtta.
2008-10-24
bara inte gjord för dessa dar
om någon timma skulle jag gissa att överraskningsfesten för glenn börjar.
jepp. den som jag var bjuden på. och den som jag hade bjudit mina vänner på.
förstår ni då att det blev en extra börda för en vecka och en dag sen när det tog slut (men vem räknar)?
antingen kunde jag fly till ersmark och grina skallen av mig,
eller så fick jag så lov att ringa runt till mina vänner, berätta hur in i det grövsta dumpad jag var och att därav blir det ingen överraskningsfest. PLUS att jag fick så lov att ringa hans vänner och berätta att varken jag eller mina vänner skulle överraska på någon fest för att jag nu var dumpad så in i det grövsta.
jag ringde..ingen.
förmodligen kommer dom ha nå så jävulskt roligt i squashhallen ikväll.
och förmodligen skulle jag med all säkerhet haft så in i bomben trevligt i squashhallen ikväll.
men jag var, som det heter, bara inte gjord för dessa dar, och istället finner ni mig Bakom bardisken på kåffe ikväll.
party de å.
håll i hatten.
jepp. den som jag var bjuden på. och den som jag hade bjudit mina vänner på.
förstår ni då att det blev en extra börda för en vecka och en dag sen när det tog slut (men vem räknar)?
antingen kunde jag fly till ersmark och grina skallen av mig,
eller så fick jag så lov att ringa runt till mina vänner, berätta hur in i det grövsta dumpad jag var och att därav blir det ingen överraskningsfest. PLUS att jag fick så lov att ringa hans vänner och berätta att varken jag eller mina vänner skulle överraska på någon fest för att jag nu var dumpad så in i det grövsta.
jag ringde..ingen.
förmodligen kommer dom ha nå så jävulskt roligt i squashhallen ikväll.
och förmodligen skulle jag med all säkerhet haft så in i bomben trevligt i squashhallen ikväll.
men jag var, som det heter, bara inte gjord för dessa dar, och istället finner ni mig Bakom bardisken på kåffe ikväll.
party de å.
håll i hatten.
besprutad
då så, då var jag äntligen färdigbesprutad och klar.
nu kan jag fritt passera gränser med fullbordat skydd.
förmpdligen kommer jag inte ta mig längre än förbi riksgränsen på sin höjd inom den närmsta tiden, men skulle jag vilja ta ut svängarna någon annanstans så har jag nu fullt hepatitskydd. bra. nu kan jag bara få malaria, aids, pippisjukan, koflunsan, hemorrojder och dylikt. men hepatit slipper jag.
jahapp. jag har även gjort ett nytt försökt till att omformatera min dator. var inte riktigt nöjd med det senaste resultatet som slutade i att jag hade TRE!, inte en, inte två, utan t r e lokala diskar. jag vet inte mycket jag, men vad jag kunde räkna ut var att det inte var den bästa lösningen.
så, jag ringde en vän. tur man inte är totalt socialt handikappad och har sådana. denna gången blev det en gammal klasskamrat, mer känd som smartrobin.
jag vet inte jag. datorn är fortfarande inte som ny, men för att ha sparat in 8 tunker på att slippa köpa en ny, måste jag ändå considra mig som nöjd.
jag har även börjat jobba på bombnedslaget här. jag har gått från en gigantisk megahög med kläder,skor, väskor,filmer,tidningar,kläder,kläder,väskor,påsar,skor, till flera megahögar runtom i huset. produktivt.
kanske all denna produktivitet för att slippa tänka på saker och ting. vad vet jag? jag är ju trots allt bara hobbyfilosof och det bara på utvalda fredag och lördagkvällar.
håll i hatten!
nu kan jag fritt passera gränser med fullbordat skydd.
förmpdligen kommer jag inte ta mig längre än förbi riksgränsen på sin höjd inom den närmsta tiden, men skulle jag vilja ta ut svängarna någon annanstans så har jag nu fullt hepatitskydd. bra. nu kan jag bara få malaria, aids, pippisjukan, koflunsan, hemorrojder och dylikt. men hepatit slipper jag.
jahapp. jag har även gjort ett nytt försökt till att omformatera min dator. var inte riktigt nöjd med det senaste resultatet som slutade i att jag hade TRE!, inte en, inte två, utan t r e lokala diskar. jag vet inte mycket jag, men vad jag kunde räkna ut var att det inte var den bästa lösningen.
så, jag ringde en vän. tur man inte är totalt socialt handikappad och har sådana. denna gången blev det en gammal klasskamrat, mer känd som smartrobin.
jag vet inte jag. datorn är fortfarande inte som ny, men för att ha sparat in 8 tunker på att slippa köpa en ny, måste jag ändå considra mig som nöjd.
jag har även börjat jobba på bombnedslaget här. jag har gått från en gigantisk megahög med kläder,skor, väskor,filmer,tidningar,kläder,kläder,väskor,påsar,skor, till flera megahögar runtom i huset. produktivt.
kanske all denna produktivitet för att slippa tänka på saker och ting. vad vet jag? jag är ju trots allt bara hobbyfilosof och det bara på utvalda fredag och lördagkvällar.
håll i hatten!
2008-10-23
28 613,23 själ till att le
det finns alltid något att fira. som idag, 25årsdag, en 19årsdag, eller ett uppbrott.
sju dagar singelliv. sju dagar melankoli och helvete.
jag var kvar i lägenheten när han kom hem. aj.
"grattis på födelsedagen!",sa jag.
sen kallpratade vi lite annat, jag lämnade i från mig nyckeln och så fällde jag lite tårar.
tårarna var nog mest för att jag såg hur ont det gjorde, inte bara för mig.
allt jag ville, var att berätta hur kul det faktiskt egentligen var när klungan kom på jobbet, om de nya idéerna för det nya stället, om att leia börjat engagera hela familjen i kurragömma, hur hon gömmer sig om kvällarna och låter oss inte somna förrän vi ägnat minst en halvtimmes letande för att finna henne.
men jag kunde inte.
jag gjorde det inte.
istället sa jag grattis, med en klump i halsen och en tår på kinden.
dagens stjärna går till maria som blev min privatchaufför, och som fraktade det allra heligaste.
och till min optiker.
jag var på undersökning idag även, och jag misstänker lite lätt att han såg tårarna som runnit på sistone och som kommer fortsätta rinna, för han gav mig discount, pity discount. jag hade bara 910kr på mitt presentkort, tänkte betala de övriga 58kronorna kontant, men han sa; "äh, jag bjuder på det". typ.
det var värt. det var värt även att det blev billiga linser, och undersökningar. kan ni tänka er, ett halvårs linser, två synundersökningar och ett antal provlinser för 910 riksdaler. vilket kap! värsta lenswayandan.
det är det jag alltid sagt, det gäller att ta vara på guldkornen i vardagen.
och imorgon kommer lönen.
morgondagen har jag sedan länge planerat, och kommer inleda den med ett vårdcentralbesök, därefter är resterande planer förändrade på grund av omständigheter, omständigheter som jag inte kan prata om här. kanske imorrn.
imorgon ska bli en glad dag ändå. jag har ju tjugoåttatusensexhundratrettionkommatjugotre resons to smile.
så håll i hatten!
sju dagar singelliv. sju dagar melankoli och helvete.
jag var kvar i lägenheten när han kom hem. aj.
"grattis på födelsedagen!",sa jag.
sen kallpratade vi lite annat, jag lämnade i från mig nyckeln och så fällde jag lite tårar.
tårarna var nog mest för att jag såg hur ont det gjorde, inte bara för mig.
allt jag ville, var att berätta hur kul det faktiskt egentligen var när klungan kom på jobbet, om de nya idéerna för det nya stället, om att leia börjat engagera hela familjen i kurragömma, hur hon gömmer sig om kvällarna och låter oss inte somna förrän vi ägnat minst en halvtimmes letande för att finna henne.
men jag kunde inte.
jag gjorde det inte.
istället sa jag grattis, med en klump i halsen och en tår på kinden.
dagens stjärna går till maria som blev min privatchaufför, och som fraktade det allra heligaste.
och till min optiker.
jag var på undersökning idag även, och jag misstänker lite lätt att han såg tårarna som runnit på sistone och som kommer fortsätta rinna, för han gav mig discount, pity discount. jag hade bara 910kr på mitt presentkort, tänkte betala de övriga 58kronorna kontant, men han sa; "äh, jag bjuder på det". typ.
det var värt. det var värt även att det blev billiga linser, och undersökningar. kan ni tänka er, ett halvårs linser, två synundersökningar och ett antal provlinser för 910 riksdaler. vilket kap! värsta lenswayandan.
det är det jag alltid sagt, det gäller att ta vara på guldkornen i vardagen.
och imorgon kommer lönen.
morgondagen har jag sedan länge planerat, och kommer inleda den med ett vårdcentralbesök, därefter är resterande planer förändrade på grund av omständigheter, omständigheter som jag inte kan prata om här. kanske imorrn.
imorgon ska bli en glad dag ändå. jag har ju tjugoåttatusensexhundratrettionkommatjugotre resons to smile.
så håll i hatten!
nu börjar jag bli less, vi kör en snabb-re-cap,
så jag kan släppa detta.
lördagmorgon drog jag på icajobbet, där var de full kalabalik och lite tid för tårar, dom fick jag ta i fikapausen. lördagkväll blev om möjligt ännu mer kalabalikisk. det var jag, den nya tjejen och ca. 170 andra på tinytiny kåffe. tur jag hade den nya tjejen som kunde öppna öl, blanda GTs och se söt ut. för själv måste jag sett förjävla spöklik ut.
och just ja! lördagkväll var ju kvällen som KLUNGANgänget kom och hängde. pinsam som min pinsamme men go'a chef är kom han med kommandot viskande i mitt öra;
"-Tea, vad killarna vill ha, vi bjuder."
och sen lät det ungefär såhär:
klunganskäggis: En Zlato tack, eller make it two.
jag: ookej, varsågod.
klunganskäggis: vad ska du ha för dom?
jag: öh, nä, ehm, inget, vi bjuder på dom.
och om verkligheten hade vart internet hade jag även lagt till en charmant ;-)
klunganskäggis: nä, men gerej, låt mig betala.
jag: njaa, alltså, ehm, han, eller ja, min chef sa..
klunganskäggisen tar upp en sedelbunt och börjar räkna; jag har ju redan fått två öl och en macka, nu vill jag betala.
chefen: låt killen betala om han vill.
jag: ehm, det blir 104kronor då.. mer skamsen än när hunden ätit julbordet utan lov.
och om jag inte minns fel, tror jag att klunganskäggisen förstod min klämda sits, tyckte att jag gjort det galant och gav mig hela 6 kronor i dricks. ungefär 80% av kvällens totala drickskassa i snålschälläftä.
i sista skälvande minutrarna dök dan-ös storebror och hans mö söttina upp med sällskap. och vad jobbigt det blev då. visste han att jag var dumpad? skulle jag låtsas som att inget hade hänt? skulle jag måsta bli den som berättade? jag vet än idag inte vilket av det, för dan-ös storebror var så pass i gasen så jag slapp ämnet.
som en parantes kan jag berätta att dan-ös storebror och söttina har en sötflicka, typ på ett par år, som heter wilma tror jag. wilma brukar hångla med vilgot. wilma och vilgot ska gifta sig när dom blir gamla nog. det bröllopet lär morbror glenn vara bjuden på. men inte jag.
söndag gick rätt omärkt förbi. jag jobbade. berättade inte för någon kund att jag var nydumpad, kom hem och grät.
måndag jobbade jag, grät en skvätt på subway, åkte och köpte en ny dator, kom hem, fick ångest, grät lite till, somnade.
tisdag tog jag tag i mina problem. inte de djupaste men. lämnade igen datorn, sen dess har jag inte fällt en tår.
därför unnade jag mig lite godis i onsdags. har liksom inte vågat äta något sånt innan, med risk att falla in i kategorin, "generation fett" med tröstätande. jag har liksom blivit lite avskräckt av de 25 minutrarna jag sett av den miniserien. men mississippi verkar vara en mysig stad. lagom friterad sådär som jag vill ha den.
nu är det torsdag och födelsedag. jag ska på stan, äta middag med kära kära vänner och tjäna lite pengar.
livet rullar vidare. ovasett om man vill det eller inte.
lördagmorgon drog jag på icajobbet, där var de full kalabalik och lite tid för tårar, dom fick jag ta i fikapausen. lördagkväll blev om möjligt ännu mer kalabalikisk. det var jag, den nya tjejen och ca. 170 andra på tinytiny kåffe. tur jag hade den nya tjejen som kunde öppna öl, blanda GTs och se söt ut. för själv måste jag sett förjävla spöklik ut.
och just ja! lördagkväll var ju kvällen som KLUNGANgänget kom och hängde. pinsam som min pinsamme men go'a chef är kom han med kommandot viskande i mitt öra;
"-Tea, vad killarna vill ha, vi bjuder."
och sen lät det ungefär såhär:
klunganskäggis: En Zlato tack, eller make it two.
jag: ookej, varsågod.
klunganskäggis: vad ska du ha för dom?
jag: öh, nä, ehm, inget, vi bjuder på dom.
och om verkligheten hade vart internet hade jag även lagt till en charmant ;-)
klunganskäggis: nä, men gerej, låt mig betala.
jag: njaa, alltså, ehm, han, eller ja, min chef sa..
klunganskäggisen tar upp en sedelbunt och börjar räkna; jag har ju redan fått två öl och en macka, nu vill jag betala.
chefen: låt killen betala om han vill.
jag: ehm, det blir 104kronor då.. mer skamsen än när hunden ätit julbordet utan lov.
och om jag inte minns fel, tror jag att klunganskäggisen förstod min klämda sits, tyckte att jag gjort det galant och gav mig hela 6 kronor i dricks. ungefär 80% av kvällens totala drickskassa i snålschälläftä.
i sista skälvande minutrarna dök dan-ös storebror och hans mö söttina upp med sällskap. och vad jobbigt det blev då. visste han att jag var dumpad? skulle jag låtsas som att inget hade hänt? skulle jag måsta bli den som berättade? jag vet än idag inte vilket av det, för dan-ös storebror var så pass i gasen så jag slapp ämnet.
som en parantes kan jag berätta att dan-ös storebror och söttina har en sötflicka, typ på ett par år, som heter wilma tror jag. wilma brukar hångla med vilgot. wilma och vilgot ska gifta sig när dom blir gamla nog. det bröllopet lär morbror glenn vara bjuden på. men inte jag.
söndag gick rätt omärkt förbi. jag jobbade. berättade inte för någon kund att jag var nydumpad, kom hem och grät.
måndag jobbade jag, grät en skvätt på subway, åkte och köpte en ny dator, kom hem, fick ångest, grät lite till, somnade.
tisdag tog jag tag i mina problem. inte de djupaste men. lämnade igen datorn, sen dess har jag inte fällt en tår.
därför unnade jag mig lite godis i onsdags. har liksom inte vågat äta något sånt innan, med risk att falla in i kategorin, "generation fett" med tröstätande. jag har liksom blivit lite avskräckt av de 25 minutrarna jag sett av den miniserien. men mississippi verkar vara en mysig stad. lagom friterad sådär som jag vill ha den.
nu är det torsdag och födelsedag. jag ska på stan, äta middag med kära kära vänner och tjäna lite pengar.
livet rullar vidare. ovasett om man vill det eller inte.
2008-10-22
Vad är det för en dag? Nej, det är ingen vanlig dag för det är...
...en ångestfylld dag utan dess like.
Jag försöker skriva av mig så mycket som möjligt, för nu är det den 23:e och Glennyboy fyller Glennmaster.
Halvgubbe.
Jag hade endel planerat för denna dag. Men istället kommer jag få glida dit i smyg, hämta mina sista kvarlämnade saker och låta planerna falna. Det gör ont.
Mest gör det ont för jag vet hur kul vi skulle haft, och att vi inte kommer att få ha det. Det är lite som hela grejen med dumpandet. Nog förstår jag varifrån det kom. Jag anammar på mitt sätt hans argument. Men det gör så in i norden ont att något som gett så mycket ska ta slut och inte längre ge något.
Men det känns lite bättre när man får spontan sms av vänner som bjuder med en på bio och skriver komplimanger.
Och vem vet, kanske mutantiserar jag mina planer och använder dom på "den nya tjejen" på jobbet, för hon fyller också år idag. Inte halvgubbe though.
Kalas vill jag ha, för det gör en gla.
Håll i hatten!
Jag försöker skriva av mig så mycket som möjligt, för nu är det den 23:e och Glennyboy fyller Glennmaster.
Halvgubbe.
Jag hade endel planerat för denna dag. Men istället kommer jag få glida dit i smyg, hämta mina sista kvarlämnade saker och låta planerna falna. Det gör ont.
Mest gör det ont för jag vet hur kul vi skulle haft, och att vi inte kommer att få ha det. Det är lite som hela grejen med dumpandet. Nog förstår jag varifrån det kom. Jag anammar på mitt sätt hans argument. Men det gör så in i norden ont att något som gett så mycket ska ta slut och inte längre ge något.
Men det känns lite bättre när man får spontan sms av vänner som bjuder med en på bio och skriver komplimanger.
Och vem vet, kanske mutantiserar jag mina planer och använder dom på "den nya tjejen" på jobbet, för hon fyller också år idag. Inte halvgubbe though.
Kalas vill jag ha, för det gör en gla.
Håll i hatten!
Ni förstår, det fungerar som terapi...
Så kom fredagen och tårarna fortsatte rinna. Men jag är av den tron att om det redan är illa, så varför inte göra det värre? Detta beteende avspeglar sig även starkt i mitt pokerspel, för att avslöja ännu mer.
Lägenheten skulle tömmas på mina saker. Punkt. Jag visste att dra ut på det skulle göra saken värre. Ett snabbt avslut skulle liksom underlätta att gå vidare. Tänkte jag mig. Vad vet jag egentligen? Dethär är ju mitt första riktiga heartbreak. Jag vet inte hur en hjärtinfarkt känns, men jag kan tänka mig att det är snarlikt vad jag upplevde under fredagseftermiddagen. Det liksom värkte i hjärtat, andningen var tung och ingenstans tänkte jag klart.
Fredagkväll hade jag ett pass på jobbet och igen, tänkte jag mig att det skulle vara bra för mig att genomföra detta. Inte bara för att jag som arbetssökande är i grovt behov av pengarna utan även för att det skulle få mina tankar på annat. Jag tog mig samman, bet ihop och åkte dit. Jag hann inte mer än in i köket så forsade tårarna igen. Stackars mig, jo visst, men stackars den nya tjejen, va kan hon ha tänkt?
-Jaha, och det här är Tea, det är hon du ska jobba med ikväll, hon ska lära dig allt hon kan. Även hur man blir dumpad och förstörd.
Och stackars cheefen som blir obekväm så fort man nämner ordet privatliv.
Men jag tog mig igenom arbetspasset. Jag lärde den nya tjejen att blanda lagom starka drinkar med lite extra sprit, dock hann vi bara med GT och Cuba Libre. Rätt så snarlika på något vis? Och så överlevde jag mister freuds föredrag om hur jag var en person som "faktiskt skulle vinna på att öppna upp mig lite mer" att jag borde "visa mer tillit till människor" så skulle jag med all säkerhet "komma långt i livet" för jag är ju en "skönhet utan dess like" som skulle "kunna charma brallorna av vilken kille somhelst". Där stod jag på andra sidan bardisken log, nickade och tänkte "skit på dig din stora helt främmande skit, jag har just blivit dumpad"
Jag är fucking superwoman.
Lägenheten skulle tömmas på mina saker. Punkt. Jag visste att dra ut på det skulle göra saken värre. Ett snabbt avslut skulle liksom underlätta att gå vidare. Tänkte jag mig. Vad vet jag egentligen? Dethär är ju mitt första riktiga heartbreak. Jag vet inte hur en hjärtinfarkt känns, men jag kan tänka mig att det är snarlikt vad jag upplevde under fredagseftermiddagen. Det liksom värkte i hjärtat, andningen var tung och ingenstans tänkte jag klart.
Fredagkväll hade jag ett pass på jobbet och igen, tänkte jag mig att det skulle vara bra för mig att genomföra detta. Inte bara för att jag som arbetssökande är i grovt behov av pengarna utan även för att det skulle få mina tankar på annat. Jag tog mig samman, bet ihop och åkte dit. Jag hann inte mer än in i köket så forsade tårarna igen. Stackars mig, jo visst, men stackars den nya tjejen, va kan hon ha tänkt?
-Jaha, och det här är Tea, det är hon du ska jobba med ikväll, hon ska lära dig allt hon kan. Även hur man blir dumpad och förstörd.
Och stackars cheefen som blir obekväm så fort man nämner ordet privatliv.
Men jag tog mig igenom arbetspasset. Jag lärde den nya tjejen att blanda lagom starka drinkar med lite extra sprit, dock hann vi bara med GT och Cuba Libre. Rätt så snarlika på något vis? Och så överlevde jag mister freuds föredrag om hur jag var en person som "faktiskt skulle vinna på att öppna upp mig lite mer" att jag borde "visa mer tillit till människor" så skulle jag med all säkerhet "komma långt i livet" för jag är ju en "skönhet utan dess like" som skulle "kunna charma brallorna av vilken kille somhelst". Där stod jag på andra sidan bardisken log, nickade och tänkte "skit på dig din stora helt främmande skit, jag har just blivit dumpad"
Jag är fucking superwoman.
Första dagarna är värst, sen blir det värre.
Sen dedär orden jag fick höra i torsdags har jag inte kunnat tänka klart.
"Jag tror jag vill göra slut"
"Jahapp", reagerade min kropp, gick ner i förrådet och hämtade resväskorna. Likt en lejonhonan på savannen, på jakt efter mat, använde jag mina instinkter, och tömde garderoben först. Det nödvändigaste först, det gäller att överleva.
Därefter ägnade jag den närmsta timman åt att tömma lådor och hyllor ner i ICApåsar. Så satte jag mig ner, ringde mamma och började storböla. Sen dess har det inte slutat. Jag fick grov ångest över hur mycket saker jag faktiskt hade, och lovade mig själv att ta tag i det. Så nu har jag ett Traderakonto, hör av dig om det är något du är ute efter, chansen är obehagligt stor att jag har något liknande. Men det var väl inte prylmassiviteten som fick igång tårarna det förstår även den minsta rumpnissen. När jag väl var tillbaka i flickrumssängen på jörnsvägen kom reflektionen, "jag tror jag vill göra slut", alltså vadå tror, han kanske inte var säker, och här sitter jag med resväskorna packade och icapåsarna spräckta. Fan. Snacka om att gå händelserna i förväg.
Givetvis var "tror"et bara en förfining, det skulle tillochmed Jacobsson/Olssons sköna filur Sune kunnat anat. Så, jag ägnade natten åt att grina, minnas och fördöma krossade hjärtan.
forts. följer.
håll i hatten!
"Jag tror jag vill göra slut"
"Jahapp", reagerade min kropp, gick ner i förrådet och hämtade resväskorna. Likt en lejonhonan på savannen, på jakt efter mat, använde jag mina instinkter, och tömde garderoben först. Det nödvändigaste först, det gäller att överleva.
Därefter ägnade jag den närmsta timman åt att tömma lådor och hyllor ner i ICApåsar. Så satte jag mig ner, ringde mamma och började storböla. Sen dess har det inte slutat. Jag fick grov ångest över hur mycket saker jag faktiskt hade, och lovade mig själv att ta tag i det. Så nu har jag ett Traderakonto, hör av dig om det är något du är ute efter, chansen är obehagligt stor att jag har något liknande. Men det var väl inte prylmassiviteten som fick igång tårarna det förstår även den minsta rumpnissen. När jag väl var tillbaka i flickrumssängen på jörnsvägen kom reflektionen, "jag tror jag vill göra slut", alltså vadå tror, han kanske inte var säker, och här sitter jag med resväskorna packade och icapåsarna spräckta. Fan. Snacka om att gå händelserna i förväg.
Givetvis var "tror"et bara en förfining, det skulle tillochmed Jacobsson/Olssons sköna filur Sune kunnat anat. Så, jag ägnade natten åt att grina, minnas och fördöma krossade hjärtan.
forts. följer.
håll i hatten!
FUCK CARRIE FUCKING BRADSHAW
Här kommer en sann snyftis.
Det var lite som att ramla och slå sig. För så var det, jag föll verkligen pladask. Han hade det mesta och det bästa, framförallt hade han charmen i blodet denna franskättling.
Efter fallet gick det snabbt. Ni vet, när man ramlat och slagit sig, finns det egentligen bara två vanliga efterföljder;
Nummer 1, likt en studsboll bouncar man upp igen, gör en 360 med hökögon för att försäkra sig om att ingen såg det pinsamma fallet, snesteget. Likt en dålig dejt, man ser ogärna att folk börjar snacka om det liksom inte är något att snacka om. Hellre glömma ett snesteg liksom.
Nummer 2, man faller så in i norden rejält att man vill inget annat än att någon ska komma till undsättning, ta hand om, blåsa och plåstra om en. I mitt fall, inträffade alternativ nummer två. Hela världen fick gärna snacka om att jag fallit och blivit omplåstrad.
Så gick tiden, men tiden behövde inte läka mitt sår, för jag var omplåstrad. Men ovasett vad, så läker tiden alla sår. För jag vet inte vad som sen hände, men mitt behov av plåster verkade inte längre lika påtagligt för honom. Sakta men säkert började han lossa på plåstret, tills det hängde löst. En långsam process, en smärtsam process. Men så ångrade han sig, han såg kanske att såret fortfarande var öppet, satte tillbaka plåstret, stannade kvar.
Så en torsdag, en helt jävla vanlig torsdag när vi ätit den lax jag tillagat, tog han tag i plåstret och slet. I ett enda snabbt ryck for det. Det gjorde ont. Mitt sår var vidöppet.
Och nu sitter jag här, omgiven av packade väskor och med ett varigt jävla sår, fortfarande öppet, men utan plåster, har det börja vara sig.
Tiden läker alla sår, så ska även mitt hjärta hitta en ny väg att gå. Saken är bara den att jag vill inte att mitt sår ska läka, jag vill bara ha ett plåster, jag vill bara ha hans plåster.
Men jaae, I'll be fine, just give me time som Damien skulle sagt det.
Där har ni i allafall grundstenen för denna blogg. Jag är redigt dumpad och därmed bitter igen. Och som M Kellerman själv har sagt det så är man aldrig så intressant och underhållande som när man är bitter.
Jag kommer älta endel på denhär bloggen, men även beklaga mig och anklaga andra. Jag kommer även komma med fula liknelser som öppna sår och öppna hjärtan. Och kanske dra ett och annat skämt. I mångt och mycket kommer jag nog att kopiera andra.
Nu åker vi.
Håll i hatten!
Det var lite som att ramla och slå sig. För så var det, jag föll verkligen pladask. Han hade det mesta och det bästa, framförallt hade han charmen i blodet denna franskättling.
Efter fallet gick det snabbt. Ni vet, när man ramlat och slagit sig, finns det egentligen bara två vanliga efterföljder;
Nummer 1, likt en studsboll bouncar man upp igen, gör en 360 med hökögon för att försäkra sig om att ingen såg det pinsamma fallet, snesteget. Likt en dålig dejt, man ser ogärna att folk börjar snacka om det liksom inte är något att snacka om. Hellre glömma ett snesteg liksom.
Nummer 2, man faller så in i norden rejält att man vill inget annat än att någon ska komma till undsättning, ta hand om, blåsa och plåstra om en. I mitt fall, inträffade alternativ nummer två. Hela världen fick gärna snacka om att jag fallit och blivit omplåstrad.
Så gick tiden, men tiden behövde inte läka mitt sår, för jag var omplåstrad. Men ovasett vad, så läker tiden alla sår. För jag vet inte vad som sen hände, men mitt behov av plåster verkade inte längre lika påtagligt för honom. Sakta men säkert började han lossa på plåstret, tills det hängde löst. En långsam process, en smärtsam process. Men så ångrade han sig, han såg kanske att såret fortfarande var öppet, satte tillbaka plåstret, stannade kvar.
Så en torsdag, en helt jävla vanlig torsdag när vi ätit den lax jag tillagat, tog han tag i plåstret och slet. I ett enda snabbt ryck for det. Det gjorde ont. Mitt sår var vidöppet.
Och nu sitter jag här, omgiven av packade väskor och med ett varigt jävla sår, fortfarande öppet, men utan plåster, har det börja vara sig.
Tiden läker alla sår, så ska även mitt hjärta hitta en ny väg att gå. Saken är bara den att jag vill inte att mitt sår ska läka, jag vill bara ha ett plåster, jag vill bara ha hans plåster.
Men jaae, I'll be fine, just give me time som Damien skulle sagt det.
Där har ni i allafall grundstenen för denna blogg. Jag är redigt dumpad och därmed bitter igen. Och som M Kellerman själv har sagt det så är man aldrig så intressant och underhållande som när man är bitter.
Jag kommer älta endel på denhär bloggen, men även beklaga mig och anklaga andra. Jag kommer även komma med fula liknelser som öppna sår och öppna hjärtan. Och kanske dra ett och annat skämt. I mångt och mycket kommer jag nog att kopiera andra.
Nu åker vi.
Håll i hatten!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)