Hej bloggen! och alla som försökte skriva in något snuskigt men hamnade mitt i min internetdagbok istället. Jag kan genast berätta för er att här händer inte mycket snuskigt. Åtminstone inte mellan måndag morgon och fredag eftermiddag. Därefter inträffar vad den samlade människan kallar helg och då jobbar jag på ett ställe där typ bara snuskiga människor hänger. Åtminstone sunkiga, åtminstone en liten procentsats av dom.
Idag har vart en bra dag i allt det dåliga.
Den började med att jag väcktes av ingen mindre än sotaren. Mitt förhållande till sotgubbar (och gummor i och för sig, om det nu finns någon sådan..om du är en sådan, en sopgumma alltså, kan du då inte maila mig med ett foto av dig själv?) har alltid vart lite knapert. Jag ser bara inte hur man kan känna sig bekväm med att stampa in och svärta ner främmande människors krypin för att sedan studsa upp och sno tomtens krypin. Men mamma berättade att dom gör ett smutsigt jobb, men ett jobb som måste göras, så jag lät sotgubben sota för sitt jobb.
Efter det lite adrupta uppvaknandet fick jag hämta ut min nya klocka och min nya vinterjacka på ICA Supermarket, KÅGE. (obs! för två veckor sedan hade det stått TORGET istället, men jag Är inte bitter, det är jag inte.) Ett stadigt paket på 2098 riksdaler. Så nu har jag tre armbandsur, två armar, sex vinterjackor, totalt 14 stycken och en litenliten kropp. It makes sense.
Det absolut bästa med dagen kom därefter, jag fick gå till jobbet. Och där har jag sprungit runt mellan 12.30 och 22.10. Konstant. Det brukar tendera vara glest om folke på mitt serviceinriktade jobb, så jag hade laddat med skvaller, samt korsordstidning i sann personligassistentanda. Och så hade jag tjatat dit mina hippieshakers för att de skulle hålla mig sällskap. Men tror ni jag hade någon tid? Nä, det hade jag inte. På sätt och vis är det najs att ajg inte hade tid, för jag har haft fullt upp, med en kvartsrast och inte hunnit tänka på samboliv, dumpningar, depressioner, ångest, tafatthet, tristess, underbara föredetta pojkvän, att bo i stan, föräldrafritt liv, nedåtsånger, jävlighet och helvetet. Men på sätt och vis sög det att det var mycket folk, för jag hann inte prata öronen av mina vänner.
Nu, nu är jag i allafall hemma igen och allt jag inte hunnit med tidigare idag har nu hunnit ikapp mig och jag känner ingen annan utväg än att blogga av mig skiten och lösa lite korsord. Jag känner annars inget sug överhuvudtaget att blogga, vilket är trist, för det är rätt kul att blogga.
smell you laters.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar