pengar rullar in som dom ska...

...det går bra nu kompis.
eller ja.
100309 vilket betyder löning.
så nu är åtminstone hyrorna betalda. tror jag. norska banktjenster är icke min grej.
ska även passa på att lyxa till det med att fylla på mobilen. sen är lönen gone baby gone.
ingmar är påväg, han reser as we speak i postens regi. undrar om det europeiska sjukvårdskortet även täcker honom vid en smärre olycka?
i övrigt är det tisdag som ni säkert vet. vad ni säkert inte vet är att tisdag är lika med knettsetra och afterski, sista gången utan bräda. jag och johanna firar hennes födelsedag genom att ta madrassen ner för backen. jo, johanna fyller år imorgon och förutom afterski och madrassåkning ska det firas med ett sverigebesök. troligast. allt beronde på biltillgång, bakishet och bankkonton.
that's alles.
har inte tid för detta.
jag ska sprätta kosing.
puss på er alla rara.

fridens.

lön+ledighet=lättja?

nja. snarare frosseri, eller rentav vällust? i baren gäller högmod.

om helgen och sånt

om du känner totalt ointresse för min helg, så läs inte vidare. någonsin. typ. det står inget annat av värde i nedanstående ordvomerande.

jo, snart har helgen passerat och den får här och nu fyra toasts av fem möjliga.
kattvakt, eller katttält som Sony Ericsons T9 gärna vill kalla det, is the shit.

dumpade helgens packning på flörtarbacken på fredagförmiddag, och kände redan då hur fint jag och kissemisstyson klickade.
därefter rusade jag på jobb på indiska. mina arbetskamrater där är kanske världens bästa. eller det är dom. dom är så sjukt alldeles effektiva och vassa på vad dom gör att man får mindrevärdeskomplex likt linda rosings. men dom är även shyrrebyrre så det står härliga till. lågkonjunktur betyder inte färre kunder, bara billigare varor.

från ena sidan stan tog apostlarna mina mig till den andra där kåffe in väntade. tre direktiv fick jag med en gång, hämta och kyl heineken, hacka lime, servera markus krunegård. brände mig på vänster pekfinger, eller brände mig på plåten men ni förstår, skar mig med den vassa kockkniven på vänster pekfinger och misstog krunegård för att vara timo fucking räijjseänääääne. svaret blev "en sodavatten med Två skivor citron i". TVÅ skivor. inte en, inte en och en stump, inte tre klyftor, två skivor. fucking musikanter med storhetsvansinne. (läs. egentligen har jag ingen aning om vad krunegård kan och har presterat och egentligen var dom rätt så sympatiska när allt kom omkring, jag gillar bara att göra en grej av grejen, vilket ni säkert redan lärt er om mig) kl21 var mitt dagspass över och kissemisstyson väntade mig på flörtarbacken. därefter hade jag bokat in och trolovat en öl med nyaste arbetskamraten, socialt stöd på nocks och fläskarkväll på kågevägen. men som jag sa, jag och kissemisstyson klickade oförskämt fint och min fredagkväll avrundades vid 22tiden via sänggång.

lördag snoozade jag och överskattade som vanligt min morgoneffektivitet, fick rusa till jobbet där lågkonjunktur verkligen inte betyder färre kunder, bara billigare varor. en halvtimmes rast och jag drabbas av min hittills värsta panikångest, trodde att jag i all morgonsnoozandehast glömt låsa dörren på flörtarbacken och såg framför mig en väns lensade hem och en bortsprungen katt. därav inget inmundigande av lunch utan istället fick jag flinkt kila till helgens bostad för att känna att dörren var låst och allt var på sin plats.
en sväng förbi ica efter jobbet som, vad jag senare har fått erfara snuvade mig på 916 kronor istället för 108. (note to self även att bringa jäfulen över dom under morgondagen.möjligen kräva ränta om jag känner mig på humör nog.)
hem och busa med kisse alldeles för länge och som straff fick jag snabbduscha, för att hinna till helgens kämpe Tove. hon är värd en bragdmedalj tror jag. förkyld som få, men ändå taggad på fest. mer än vad man kan säga om vissa andra, blinkblinkhinthint, jag är inte bitter.
trevlig kväll på station, otrevliga män, för det mesta. och främst, INGET SKÄGG! jag kapitulerar. vad som räddade kvällen och främst känslan över mitt karriärsval och min ständiga prestationsångest var frida. hon har ett hjärta av guld och det var längesen jag fick höra något som värmde mig så innerligt som hennes ord. jag kräver inte mycket jag när allting kommer omkring.
efterfest. och det är här jag skulle vilja lägga in helgens veto. maria headhuntar mannen i allas liv och får honom att styra efterfest. (förlåt alla jag tydligen bjöd in till detta event men som jag sedan tog tillbaka inbjudan för, och förlåt för alla som inte blev inbjudna, om ni nu hade velat bli det, vilket jag tvivlar eftersom ni inte så mycket som sniffade på vinflaskan den kvällen, hinthintblinkblink) hursom. det jag ville komma till var att mannen i allas, och mest utav allt marias liv, tog oss från station 8, till max, tillbaka längs kanalgatan, sightseeing via bussstaion, genom gångtunneln, passerandes pizzeria viking för att slutligen presentera skellefteås lameaste eftergung på åsgatan. och är det skelletons lameaste, ja, då är det tidernas någonsin lameaste. men iallafall, rätta mig mer än gärna om jag har fel, men hade inte station, frasses, gångtunneln, alternativt station, max, efyran vart en smidigare plan? johanna-alltid-enklaste-vägen-norgeemmigrant-andersson, jag vet att du håller med mig åtminstone. mannen i allas liv visade sig gilla kent och kallade mig vara av "annan etnisk härkomst", så han är numera mannen i allas utom teas liv och mest i marias.
hemma vid femsnåret, kissemisstyson är på hugget, somnar, vaknar av att det luktar bajs, rensar kattlåda, möter kära bakisvänner för pizza och godis, en isande tur förbi nordanås julmarknad och sedan tillbaka till kissemisst. trippel vinst i kortspel på hägglundsgatan och behöver jag nämna att middagen blev ett skrov från frasses? nu vankas csi och criminal minds, och jag tackar gudarna för att jag har tyson som kan skydda mig när mörkret kryper på.

imorgon kan jag bli en bostad rikare och det är ungefärligen lika troligt som att man 1958 hade tippat barack obama som världens mäktigaste man 2009.

hoppas du läser och mår kusin, och alla andra även.

håll hatten.

Hur ska det gå för en sån som jaaag?

Jag har ett kusinbarn. Han heter Leo. Leo är kung!
Hans mamma brukar kalla honom prinsen och det tycker jag är att underskatta.
Leo är kung.
Det är han som myntat uttrycket i inläggets titel, "hur ska det gå för en sån som jaaag?!"
Alltså, bara det faktum att han som fyraåring har insett livets stora fråga gör honom till kung, och inget skulle bättre kunna förklara hur jag känner mig och livet just nu.

En annan som är kung är min moffo. Moffo Berhnard fyller 80 glada just idag.
Det firade jag med att åka förbi en sväng och äta smörgåstårta och marängtårta med honom.
Själv tycker han inte att det är något att fira. Men morfar, det säger jag dig, det finns alltid något att fira, och i synnerhet 80 fläcklösa år på jordklotet. Grattis!

Desperation och jag ber er, har ni ett krypin till övers, en tom lägenhet ett uppvärmt soprum, vadsomhelst, sträck ut en hjälpande hand till en sån som jaaag.

puss.

trudelutt

jag har nu bokat biljetten hem. yes!
och betalat räkningar. ehm,yes.
allt som allt med helgen har det gått nära 3k nu. heja.
pengar är inte allt though.
dessutom blev jag ju drinkbjuden igår. det händer aldrig. jag är den som bjuder. devetni. försökte även igår. lämnade ut mitt visa, körkort, och femhundrakronor i kontanter till en främling. han kom tillbaka med allt intakt, inklusive en drink och en omfamning. mera sånt. heja. jag som trott att det goda livet är att bjuda i baren. fuck that. det goda livet är att bli bjuden. kan kännas uppenbart för vissa.

la dolce vita hette det.

whut nut?

why not?
nu är klockan 01.13 och jag har spenderat kvällen med att kolla sista minuten.
rätt torr period att glida utomlands under, men 28 grader är varmare än minusgrader.
lutar mot en tredje-gången-gillt-egypten.
sharm-el-skeik nu då, då har jag snart besökt alla städer i egypten. eller det har jag.
kairo, alexandria, hurghada, och allt i de södra delarna. det vore åssåm!
om jag säljer riktigt rikligt på tradera kan jag åka i samband med sthlm, typ en kungens helg i sthlm och egypten på söndagen. åh, jag får pirr i magen och blir nästan lycklig när jag tänker på det.



nä, nu tog jag i. lycklig finns inte på långa vägar på min humörskarta.
det är helgens massjobb som gör att jag sitter här nu, speedad och drömsk.
sova gör jag ändå inte om nätterna. bättre att datorisera än att filosofera.

bra skit.

bara inte gjord för dessa dar

om någon timma skulle jag gissa att överraskningsfesten för glenn börjar.
jepp. den som jag var bjuden på. och den som jag hade bjudit mina vänner på.
förstår ni då att det blev en extra börda för en vecka och en dag sen när det tog slut (men vem räknar)?
antingen kunde jag fly till ersmark och grina skallen av mig,
eller så fick jag så lov att ringa runt till mina vänner, berätta hur in i det grövsta dumpad jag var och att därav blir det ingen överraskningsfest. PLUS att jag fick så lov att ringa hans vänner och berätta att varken jag eller mina vänner skulle överraska på någon fest för att jag nu var dumpad så in i det grövsta.
jag ringde..ingen.
förmodligen kommer dom ha nå så jävulskt roligt i squashhallen ikväll.
och förmodligen skulle jag med all säkerhet haft så in i bomben trevligt i squashhallen ikväll.
men jag var, som det heter, bara inte gjord för dessa dar, och istället finner ni mig Bakom bardisken på kåffe ikväll.
party de å.

håll i hatten.

28 613,23 själ till att le

det finns alltid något att fira. som idag, 25årsdag, en 19årsdag, eller ett uppbrott.
sju dagar singelliv. sju dagar melankoli och helvete.
jag var kvar i lägenheten när han kom hem. aj.
"grattis på födelsedagen!",sa jag.
sen kallpratade vi lite annat, jag lämnade i från mig nyckeln och så fällde jag lite tårar.
tårarna var nog mest för att jag såg hur ont det gjorde, inte bara för mig.
allt jag ville, var att berätta hur kul det faktiskt egentligen var när klungan kom på jobbet, om de nya idéerna för det nya stället, om att leia börjat engagera hela familjen i kurragömma, hur hon gömmer sig om kvällarna och låter oss inte somna förrän vi ägnat minst en halvtimmes letande för att finna henne.
men jag kunde inte.
jag gjorde det inte.
istället sa jag grattis, med en klump i halsen och en tår på kinden.

dagens stjärna går till maria som blev min privatchaufför, och som fraktade det allra heligaste.
och till min optiker.
jag var på undersökning idag även, och jag misstänker lite lätt att han såg tårarna som runnit på sistone och som kommer fortsätta rinna, för han gav mig discount, pity discount. jag hade bara 910kr på mitt presentkort, tänkte betala de övriga 58kronorna kontant, men han sa; "äh, jag bjuder på det". typ.
det var värt. det var värt även att det blev billiga linser, och undersökningar. kan ni tänka er, ett halvårs linser, två synundersökningar och ett antal provlinser för 910 riksdaler. vilket kap! värsta lenswayandan.
det är det jag alltid sagt, det gäller att ta vara på guldkornen i vardagen.

och imorgon kommer lönen.
morgondagen har jag sedan länge planerat, och kommer inleda den med ett vårdcentralbesök, därefter är resterande planer förändrade på grund av omständigheter, omständigheter som jag inte kan prata om här. kanske imorrn.

imorgon ska bli en glad dag ändå. jag har ju tjugoåttatusensexhundratrettionkommatjugotre resons to smile.

så håll i hatten!