förl¨t mig fader

-föatt kag 'r full
-för att jag väckt min mamma coh pappa mitt i natten i snöstprm
-för att ajg är fulll
-för att jag erkänt för nice lindfors att jan är mannnen i mitt liv
-för att nicke lindfors inte eg är mannane i mitt liv fazt hanär det
-för att jag petat mig skävl i öagt med ett sugrör aå ajg inte ser vad jafg skriver
-för att jag spenderat minus av mina pengar oåp sprit
för att jag lånat ut mina sista minuzpengar'
-för att jag aldriv kommer få tillbaka mina sista miunuspengar som jag behöver starkt för att göra en nystart
för att jag inte fixade försäljningsmålet öfr skyltfuckingsjävla såndag på indiska
för att jag är äcklig
för att jag fyllebloggar
för att jag är ävkligt
för att jag dansar aldrig nykter
för att jag såg mannen i mittt liv på ica när jag skulle köpa baiksbanan och bakiscola
-för att jag glömde ringa julia föratt hon skulle branschkvällssupa med migg
för att jag tvingade min pappa att kliva upp mitt inatten oc köra i snöstorm
för att jag fyllebologgar ich kommer måsta avliva mig själv på en måndagmorgpn
-för att jag är den roligast människan jag känner för tillfäkket
-för att jag alltig lifer av grov ambivalens,det ordet lärede jag mig av ingvildjaokbsen när jag gick ifemman,ioch inte kan bestämma vad jag vill.
hamburgare elle nuggets?
kärlek eller kul?
-för att jag skämtade v'äldigt elakt ikväll
-gör att jag inte ringt anna i veckan
-för attjag inte a hejdå till johanna på forsdagmorgon
-föratt mina kåffeincjefer inte kan kolla på mig lämngre för att jag är dum
-för att jag inte tackade ingid för ölen igår
-för att jag lovar saker jag inte kan hålla
-för att folk kommer obserbera att jag blivit nyktrare allt eftersom detta inlägg skrivits
för att mina mmmaoch pappa nyktrat till mig
-för att jag är totalt pank
för att jag tvingade in mig själv i saras lägenhet
-för att jag förbannar snön när jag själv klätt mmig för lite


alltså jag kan forsätta hela natten men ajg måst enog kolla upp mitt sugrörsöga först
sen få tiillnbaka känseln i mina läppar
sen be omförlåtelse tillf ader
sen bå ångest
senavliva mig själv.

men jag lovar dig jävlagudfadersjälv attjag inte ska radera.
nara få tillbaka synen på mitt sugrörsöga oich berätta för norrfpors att han gjorde min kjväll henom att spela walk it out så jag fick väcka linnea
förlåt fader för att jag försummat linnea.

puss iovh håll höjd

FUCK CARRIE FUCKING BRADSHAW

Här kommer en sann snyftis.

Det var lite som att ramla och slå sig. För så var det, jag föll verkligen pladask. Han hade det mesta och det bästa, framförallt hade han charmen i blodet denna franskättling.
Efter fallet gick det snabbt. Ni vet, när man ramlat och slagit sig, finns det egentligen bara två vanliga efterföljder;
Nummer 1, likt en studsboll bouncar man upp igen, gör en 360 med hökögon för att försäkra sig om att ingen såg det pinsamma fallet, snesteget. Likt en dålig dejt, man ser ogärna att folk börjar snacka om det liksom inte är något att snacka om. Hellre glömma ett snesteg liksom.
Nummer 2, man faller så in i norden rejält att man vill inget annat än att någon ska komma till undsättning, ta hand om, blåsa och plåstra om en. I mitt fall, inträffade alternativ nummer två. Hela världen fick gärna snacka om att jag fallit och blivit omplåstrad.
Så gick tiden, men tiden behövde inte läka mitt sår, för jag var omplåstrad. Men ovasett vad, så läker tiden alla sår. För jag vet inte vad som sen hände, men mitt behov av plåster verkade inte längre lika påtagligt för honom. Sakta men säkert började han lossa på plåstret, tills det hängde löst. En långsam process, en smärtsam process. Men så ångrade han sig, han såg kanske att såret fortfarande var öppet, satte tillbaka plåstret, stannade kvar.
Så en torsdag, en helt jävla vanlig torsdag när vi ätit den lax jag tillagat, tog han tag i plåstret och slet. I ett enda snabbt ryck for det. Det gjorde ont. Mitt sår var vidöppet.

Och nu sitter jag här, omgiven av packade väskor och med ett varigt jävla sår, fortfarande öppet, men utan plåster, har det börja vara sig.

Tiden läker alla sår, så ska även mitt hjärta hitta en ny väg att gå. Saken är bara den att jag vill inte att mitt sår ska läka, jag vill bara ha ett plåster, jag vill bara ha hans plåster.

Men jaae, I'll be fine, just give me time som Damien skulle sagt det.
Där har ni i allafall grundstenen för denna blogg. Jag är redigt dumpad och därmed bitter igen. Och som M Kellerman själv har sagt det så är man aldrig så intressant och underhållande som när man är bitter.
Jag kommer älta endel på denhär bloggen, men även beklaga mig och anklaga andra. Jag kommer även komma med fula liknelser som öppna sår och öppna hjärtan. Och kanske dra ett och annat skämt. I mångt och mycket kommer jag nog att kopiera andra.

Nu åker vi.

Håll i hatten!