2010-07-31

Brev till en vän.

Kära Du.
Sitter på den sjunde våningen i den andra huvudstaden.
Precis som livet, började denna dag med strålande sol. Nu öser regnet ner och jag gillar det. Har två Keff i magen och tänkte skriva dig några rader innan jag går ut och gör staden.
Det har kommit till att bli en hel del jag skulle vilja säga dig. Sorgligt nog har jag även kommit till att dra mig ifrån att kontakta dig. Förmodligen är det, som så mycket annat, all in my head. Men jag vill inte ställa till med varken bråk eller missförstånd.

Jag skulle vilja berätta för dig om Indo-resan och sommaren som nästan är förbi. Den bästa tiden i mitt liv, so far. Jag vet egentligen inte hur jag ska sätta orden på print, hell jag vet knappt vad det är för ord. Det jag vet är att jag mår bra. Och jag vill att du ska veta det. Jag har kommit förbi dig och funnit en stor del av mig. Att resa gjorde mig gott.

Det var precis vad jag behövde, komma så långt bort från verkligheten att den inte kändes verklig längre. Klyschigt, ja det må hända. Förbannat effektivt dock.
Jag har funnit ro. Och tacksamheten. Ett tag förstod jag inte alls. Ville glömma och få allting ogjort. Nu när ärligheten ändå kryper på, har jag till och med tidvis känt någon slags skam över dig, mig och det som var oss. Det gör jag inte längre, inte alls. Istället har jag förstått hur mycket du gav mig och för det är jag dig evigt tacksam.


Och det är just här som historian tar slut. Och därmed denna blogg.
Den föddes som ett sätt att komma över dig. Och har kommit att bli ett sätt att komma i kontakt med dig. Jag skulle vilja höra om dig och den nya henne, hur det är med din pappa och hur du sover om nätterna. Men jag vet att du har det bra. Semester är alltid bra. Jag hoppas du får dra upp en fet fishy ur sjön, kanske ta en sväng med husvagnen, men främst hoppas jag att även du har ro.

Jag önskar dig allt gott.
Tack.

Inga kommentarer: