2009-01-14

det är så svårt när det inte är lätt

som vanligt kommer här ett inlägg för långt för att kallas blogg, för kasst för att kallas krönika.

jag hade tänkt plita ner ett inlägg tidigare i veckan, tidigast i veckan, i måndags snarare.
det var ett kul upplägg om hur ledig jag skulle bli framöver. en helledig helg, faktiskt ledigt från onsdag och typ framöver längre än en vanlig människa planerar, förmodligen längre än vad min storkontrollkusin planerar. och så tänkte jag lägga upp lite beting alternativ.
typ
1. chefen från kåffe in ringer och skiter fullständigt i hur svullen jag är efter torsdagens (morgondagens) operation och tvingar mitt samvete att tacka ja till jobb hela helgen. 1,2 gg pengarna.
2. chefen från kåffe in ringer i panik, just hemkommen från vietam, lördag em. och har insett att här hemma har livet rullat på som vanligt och influensan har skördat offer, själv är hon flygplans slash airconditionsjuk och jag tvingas tacka ja till jobb. 2,5 gg pengarna.
3. indiska ringer och vill ha lunchersättningspersonal. 5,7gg pengarna.
5. ica, eller någon från ica ringer och behöver ersättning. 7.3gg pengarna.
6. förenta arabemiraten ringer och vill ha en skyddsling. 100000000007,56 gg pengarna.
7. norge ringer och vill att jag ska provjobba. 100gg pengarna.

i tisdags ringde norge. eller snarare hege fra sas radisson trysil. (väldigt viktigt att gå upp i ton i den meningen för att fånga känslan.) japp, så fredag morgon flyger jag till utomlandet för att servera stenugnsbakad pizza och göra lattes. tror jag. de blir ett mäkta jehu bara att ta sig dit, och emellanåt har jag hunnit tänka att de kommer gå som smort dehär. förmodligen kommer jag tappa mig själv någonstans vid garermoens gate 5, tappa stinget i sas radissons piazza och tappa fattningen när jag lastbilsliftar de många milen hem igen på måndag eftermiddag.

och så tänker jag, nu får jag mitt jävla äventyr ändå. när jag ligger i kärlekens morgonrock och äter hans chokladbollar och scones, i hans soffa. och ser aladdin som han laddat hem åt mig. det kan inte bli mer tvedtydligt och ambivalent. livet. viljan. önskan.

på något vis ska livet alltid bita en i häcken ändå.

1 kommentar:

Johanna sa...

från noll till hundra, typ. :D De e nice!