om det inte stått klart för er tidigare, är det i allafall kristall nu.
jag är världens sämsta medmänniska och vän. i'm not worthy to be kallad vän.
missade ingrid och kusinstinas födelsedag i september.
glömde emelies senare den månaden.
hade familj och släkt, och utlovat kalasbak som påminde mig om faders femtio år.
kommer inte ens ihåg om jag kom ihåg anna.
hade släkt och familj som påminde mig om morfar turning 80, var dag fram till the happening.
tänkte bara på mig själv på julafton.
innan dess hade amandas födelsedag passerat ouppmärksammat.
firade nytt år utan att gratta sandra på 22årsdagen.
glömde lovisa de första jag gör 2009.
bloggkollar och läser att maria skrivit om sin stora dag, försöker lite smidigt gratulera på dagens sista timma.
skickar ett "grattis i efterskott" till ewe, någon dag efter den stora dagen sjätte.
ignorerar arbetskamraten som fyller 30.
lovar mig själv, och andra att för guds skull inte glömma sara när hon fyller 21.
sara fyllde år den 12, sisådär fyra dagar sen. och de har jag missat.
jag säger det här och nu.
min födelsedag i år existerar icke.
ingen göra sig besvär, för de gör icke jag.
och fyller du år framöver kan du inte förvänta dig att jag kommer ihåg dig.
du är mig kär.
bara inte tillräckligt tydligen.
jag är sär.
och om fem timmar kliver jag upp för att åka till norge.
man kan ju hoppas att det gör mig mänsklig igen eller nåt.
1 kommentar:
Du verkar vara den enda som inte vill komma ihåg min födelsedag och för det tackar jag dig! Fler borde dissa födelsedagar...
Skicka en kommentar