äcklighet lika med bra skit?

har sovit mig genom kvällen. vad annars.
imorgon är det jag som stiger upp i vettig tid och uträttar behov. dock inte på toaletten.
eller ja, dit skulle jag också behöva en sväng. typ duscha miself.
jag har ju i tidigare bloggsammanhang beklagat och förklarat mig angående att duscha. hur jag anser det vara en mörk ritual. att blött hår kan tänkas läggas till listan som en av mina fobier, som i verkligheten inte kvalar in under kategorin fobier, utan mer under "ordentligt otrevliga ting". att jag kan bäva en hel dag över kylan av att stiga ut ur duschkabinen, och så vidare. dessa argument är i slutändan alldeles för lamea i förhållande till min äcklighet, och det slutar alltid med att jag måste plåga mig själv under en kortare tid, för att sedan inse att reslutatet faktiskt var mer nice än vad ritualen var onice.
mitt nyaste och fräschaste argument though, kommer nog stå sig rätt pall när psykkriget i min hjärna nästa gång sätter fart inför en dusch. det måste ju nämligen vara så att desto äckligare och ofräschare du är, desto bättre människa är du?! ur ett rent ekologiskt långsiktigt perspektiv vill säga. rinnande vatten är slöseri. schampo är kemikalier. för att inte tala om uppvärmningen av rinnande vatten..är det olja?, ved?, pellets?, fett hål i marken?.. lägg där på att nyduschad kräver rena underkläder, och voila!, vi får in perspektivet om tvättmaskiner och tvättmedel. spara på naturen säger jag. att jag sen lär glida runt som ett kärnvapen påväg att brista av äcklighet tycker jag inte räknas in i det ekologiskt hållbara perspektivet.

alltså. jag är ju inte helt äcklig. bara rätt så. och det jag menar är att man kan väl planera sina besök i duschen och tänka lite extra på al gore innan du tömmer hela schampoflaskan i handen i ett enda svep liksom.
och ja, jag byter underkläder även när jag inte är nyduschad. man vet ju aldrig när man tuppar av och måste åka plingplongtaxi till plåsterhuset, där dom undressar en. det minsta man kan bjuda på är väl ett par cleana småtrosor?!

it makes no sense,ha?!

anekdo t

i helgen fyllde jackthefastenedlizarder 20 jordsnurr. det firade han säkert på flertalet sätt, ett av dom var att lämna storstaden stockholm för den mindre hemstaden skell. det visste inte jag. så i fredags när jag stod på jobbet och serverade chokladmuffins och lattes och han bara uppenbarade sig blev jag lite tagen på sängen typ. såhär var det nästan:
jag frågar kunderna: "vill ni ha något annat?"
kunderna tittar suktande på godsakerna på disken, samtidigt som jack uppenbarar sig, detta handlar om sekunder.
och jag utbrister: "vafaan?!"
i kundernas öron frågade jag om dom önskade något tilltugg till sina lattes varpå jag ger dom tvånanosekundersbetänketid innan jag tycker dom tar för lång tid på sig och uttrycker detta genom ett "vafaan",som i "vafaan, bestäm er någon gång då"
det blev skämmigt, jag bad om ursäkt och tittade runt för att se om jag kunde hitta snaran.

i början av min baristakarriär hade jag några sånna liknande situationer. innan jag liksom lärt mig normerna, snacket på café och sådär.

bland de första veckorna jag jobbade på kåffe in hände det sig en dag att jag just ställt fram en nybakt morotskaka. (jag anar att mina chefer ansåg mig som mer passande i köket med tanke på vad som komma skall i denna historia) in kommer ett gäng fikasugna grappar. en kille tittar ruggigt suget in morotskakan (inte mig, morotskakan) och frågar om den är god. min chef svarar att den är nybakt av tjejen här (läs: mig) och en riktig höjdare. killen faller för försäljningsknepet och väjer en bit carrotcake varpå jag slänger dit: "jo, jag spottade även rikligt i den".
alltså. jag vet inte. för majoriteten av min umgängeskrets, och säkert även inavelsstamtavlan och folk som vet mitt sätt, hade det varit ett lamet skämt som runnit ut i sanden. men för helt främmande kunder är det inte lämpligt att slänga ur sig att man spottar i bakverken. det vet jag nu. chefen blev nervös, men morotskakekillen finns med i min inavelsstamtavla, nowadays, och han tog det som det menlösa skämt det var, åt kakan och lät mig veta att det var det godaste saliv han smakat. killen hoppar idag runt på kryckor förövrigt.

världen är liten.
skellefteå är inavlat.
och jag kommer fortsätta söndagsångestblogga.

Ni förstår, det fungerar som terapi...

Så kom fredagen och tårarna fortsatte rinna. Men jag är av den tron att om det redan är illa, så varför inte göra det värre? Detta beteende avspeglar sig även starkt i mitt pokerspel, för att avslöja ännu mer.
Lägenheten skulle tömmas på mina saker. Punkt. Jag visste att dra ut på det skulle göra saken värre. Ett snabbt avslut skulle liksom underlätta att gå vidare. Tänkte jag mig. Vad vet jag egentligen? Dethär är ju mitt första riktiga heartbreak. Jag vet inte hur en hjärtinfarkt känns, men jag kan tänka mig att det är snarlikt vad jag upplevde under fredagseftermiddagen. Det liksom värkte i hjärtat, andningen var tung och ingenstans tänkte jag klart.
Fredagkväll hade jag ett pass på jobbet och igen, tänkte jag mig att det skulle vara bra för mig att genomföra detta. Inte bara för att jag som arbetssökande är i grovt behov av pengarna utan även för att det skulle få mina tankar på annat. Jag tog mig samman, bet ihop och åkte dit. Jag hann inte mer än in i köket så forsade tårarna igen. Stackars mig, jo visst, men stackars den nya tjejen, va kan hon ha tänkt?
-Jaha, och det här är Tea, det är hon du ska jobba med ikväll, hon ska lära dig allt hon kan. Även hur man blir dumpad och förstörd.
Och stackars cheefen som blir obekväm så fort man nämner ordet privatliv.

Men jag tog mig igenom arbetspasset. Jag lärde den nya tjejen att blanda lagom starka drinkar med lite extra sprit, dock hann vi bara med GT och Cuba Libre. Rätt så snarlika på något vis? Och så överlevde jag mister freuds föredrag om hur jag var en person som "faktiskt skulle vinna på att öppna upp mig lite mer" att jag borde "visa mer tillit till människor" så skulle jag med all säkerhet "komma långt i livet" för jag är ju en "skönhet utan dess like" som skulle "kunna charma brallorna av vilken kille somhelst". Där stod jag på andra sidan bardisken log, nickade och tänkte "skit på dig din stora helt främmande skit, jag har just blivit dumpad"

Jag är fucking superwoman.