anekdo t

i helgen fyllde jackthefastenedlizarder 20 jordsnurr. det firade han säkert på flertalet sätt, ett av dom var att lämna storstaden stockholm för den mindre hemstaden skell. det visste inte jag. så i fredags när jag stod på jobbet och serverade chokladmuffins och lattes och han bara uppenbarade sig blev jag lite tagen på sängen typ. såhär var det nästan:
jag frågar kunderna: "vill ni ha något annat?"
kunderna tittar suktande på godsakerna på disken, samtidigt som jack uppenbarar sig, detta handlar om sekunder.
och jag utbrister: "vafaan?!"
i kundernas öron frågade jag om dom önskade något tilltugg till sina lattes varpå jag ger dom tvånanosekundersbetänketid innan jag tycker dom tar för lång tid på sig och uttrycker detta genom ett "vafaan",som i "vafaan, bestäm er någon gång då"
det blev skämmigt, jag bad om ursäkt och tittade runt för att se om jag kunde hitta snaran.

i början av min baristakarriär hade jag några sånna liknande situationer. innan jag liksom lärt mig normerna, snacket på café och sådär.

bland de första veckorna jag jobbade på kåffe in hände det sig en dag att jag just ställt fram en nybakt morotskaka. (jag anar att mina chefer ansåg mig som mer passande i köket med tanke på vad som komma skall i denna historia) in kommer ett gäng fikasugna grappar. en kille tittar ruggigt suget in morotskakan (inte mig, morotskakan) och frågar om den är god. min chef svarar att den är nybakt av tjejen här (läs: mig) och en riktig höjdare. killen faller för försäljningsknepet och väjer en bit carrotcake varpå jag slänger dit: "jo, jag spottade även rikligt i den".
alltså. jag vet inte. för majoriteten av min umgängeskrets, och säkert även inavelsstamtavlan och folk som vet mitt sätt, hade det varit ett lamet skämt som runnit ut i sanden. men för helt främmande kunder är det inte lämpligt att slänga ur sig att man spottar i bakverken. det vet jag nu. chefen blev nervös, men morotskakekillen finns med i min inavelsstamtavla, nowadays, och han tog det som det menlösa skämt det var, åt kakan och lät mig veta att det var det godaste saliv han smakat. killen hoppar idag runt på kryckor förövrigt.

världen är liten.
skellefteå är inavlat.
och jag kommer fortsätta söndagsångestblogga.