ställde mig på vågen i morse.
46,2
fan, jag måste börja gymma var min första tanke.
bygga lite muskler.
yes, jag kan bära min kroppstrumpa på jobbet idag, var min andra tanke.
köpte en kroppstrumpa på jobbet för ett tag sen, den är blommig och fin, men ruggigt tight.
i allafall, som jag, likväl som özz nujen tidigare ältat så saknar jag bakdel.
detta stoppade dock inte den nysvenske unge mannen som närmade sig mig på jobbet och sa:
"Hello", med ett smile större än GBglassbubbens.
"Hej", svarade jag.
"How are you?", fortsatte han lika smilande.
"Ehm, fajn, ehm, shänk yo. And yo?"
"Very good. Can I have your number?"
WHAT? Hej mister framfusig alltså.
"Ehm, aj dånnt shink my, ehm, well..ehm, yo nåw, aj have a boifränd, ehm, he would nått be happy then..ehm.."
"Oh, okey, sorry."
fan. jag har ingen boifränd. men jag är inte heller sugen på en utländsk reboundkille. jag är inte sugen på en reboundkille överhuvudtaget, och synnerligen inte en som uppenbarligen fått för mycket rumpa i sitt hemland och nu var ute efter något annat. för inte var det då rumpan som lockade efter nummersamlaren.
well. har lite mycket att stå i nu. har ju fått jobb på mitt jobb, inte det jag jobbade på idag though, utan det jag ska jobba på resterande dagar av veckan. sen måste jag ta några MAJOR framtidsbeslut. heja ångest. jamena jag kan inte ens välja mellan nuggets eller skrov i tid när jag kör maxdrivein
men ikväll är all about nice.
vin, vindruvor, vänner, valtv, vaka, osv.
och jag, jag lämnar kroppsstrumpan hemma.
håll i hatten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar