hallonbåtar och småbäbisar

eftersom att jag och mina barndomsvänner inte träffas särskilt ofta och att alla besitter vi talangen att prata i takt med lasse g under en viktig os,vm,sm,knatte-turnering, plus att vi gärna pratar samtidigt, allihopa, så hann vi med en hel del idag.
bland annat berättade ingrid någon osannolikt pinsam historia om någon vän som fisigt så rejält i sömn att hon vaknat av det, och inte var hon ensam i rummet heller...detta förde mig, fråga mig inte varför, osökt in på att berätta att på den tiden jag och glennyboy levde i symbios hände det sig att vi somnade i soffan emellanåt. han somnade emellanåt, jag somnade för det mesta. hursom, flertalet av dessa powernaps slutade med att jag väckte mig själv genom att sörpla in mitt eget saliv, följt av att jag frågade,
"oj, dreglade jag?"
"schjoo"
"oj, blev du blöt?"
"schjoo"
och så torkade jag lite lätt den pöl av saliv jag lämnat på hans axel.
en, på sitt sätt, rätt charmant historia kan jag tycka när jag romantiserande tittar tillbaka på händelserna.
rätt disgusting tyckte mina vänner.
iallafall, det jag skulle komma till var att det finns ett annat par här i lilla skellefteå, med sin egna alldeles charmanta historia. jag väljer att inte delge deras namn med risk för att dom, i detta inavlade samhälle kommer komma att kallas för pruttparet. jag tycker det är så rart att jag rodnar när jag tänker på det.
tjejen i detta förhållande brukar emellanåt få magontsil, likt när man har magkatarr och annat. när detta inträffar låter det såhär hemma hos paret:
"ajajajajaj,jag har så in i bomben ont i magen.", beklagar sig tjejen.
"nejdå. men tror du inte att du bara behöver prutta då?", under killen.
"NEJ!, jag kan inte", utbrister då tjejen.
(observera och ha överseende med att hela händelsen blir saligt mycket roligare om jag berättar den live med ljudeffekter, och att jag bara skriver ner denna historia för att jag aldrig ska glömma hur kul jag tycker det är.)
vart jag vill komma med detta är till den fråga vi ställde oss idag på ckfiket. nämligen, varför är det så genant att besöka offentliga likväl som privata toaletter? och varför envisas det mest naturliga av alla naturligheter kännas så onaturligt och genant? för vissa är tanken av det naturliga så skrämmande att man måste inbilla sig att avföringen uppenbarar sig som hallonbåtar med små bäbisar i. mycket mer naturligt och oskrämmande. eller?

naturligt eller ej, jag saknar i allafall världens bästa axel att dregla mot.

håll i hatten.