jag är ångestavundsjuk på

i give up, i'm a schmuck som det så rart heter.

här har jag suttit och klurat på något mitt i prickigt att skriva.
ett inlägg som kan roa så många som möjligt, jag vill att du framför skärmen ska tänka "men gud vilken klipsk kvinna", "fan vad kul", hon har huvudet på skaft dendär tösen", "vilken kluring", "hon borde göra detta 24/7, och få bra betalt, jag kanske ska erbjuda henne ett bloggkontrakt(och här vill jag även att du börjar klura på ett s.k artistkontrakt som tillåter mig söla in i säsongen, glida den första månaden eller så, och ge mig lite bättre betalt än övriga lirare i ditt stall), hon skulle kunna tjäna multum på sina ord", "vi borde gifta oss hon och jag (och nu helst om du är rik)", "henne ska jag bjuda på en drink när vi ses nästa gång"..and so on.
men jag kom inte över något. är en sån period nu va. liksom inget känns sådär top notchigt.
har även stått framför spegeln en smärre timme och provat sånnadära outfits som det kallas och konstaterat att jag ser ut som en gumma från "björnbröder"filmen, alternativt en konverterad skumtomtelussebulle. jo förstår du senaste veckan har jag haft totalångest över att julen snart är förbi och man längre inte får äta skumtomtar eller baka söta saker med saffran i utan att få det snea ögat mot sig och därför tryckt så mycket som möjligt. 15-16 lussebullar har passerat tarmsystemet och sopkorgen är fylld med röda påsar. framför mig at the moment har jag en 720grams låda med rosavita fruktskum.
skulle vilja ställa mig på ett berg och skrika valfritt fulord för full hals, som grinchen ungefär. allt för att bli av med ångestavundsjukan som djupt drabbat mig. jag vill också finna julefrid. vad jag menar med ångestavundsjuka? tjaa.. läste min brors blogg nyligen, han hade tydligen kissat under ett bord på olearkan. min tanke? - jag vill också kissa under ett bord,då har jag ju åstadkommit något i allafall. läste även min gode vän marias blogginlägg om vuxenpoäng och tänkte, fan för henne som skriver så kul. loggade in på facebook och såg att mina vänner där fått fler vänner där och jag tänkte; varför vill ingen va vän med mig på facebook? varför vill ingen gifta sig med mig? varför är mitt liv dömt till medelmåtta och misslyckande? varförvarförvarför?
ja. du förstår kanske ungefär var i ångestavundsjukans land jag ligger.
kanske vore de därför bäst om jag höll mig ifrån tangentbord och omvärlden, fokkade lite på mig själv, tog mig i kragen, skaffade ett jobb och klippte mig?! nåt i den stilen..

apropå julestress och andra i-landsföreteelser

http://www.stureplan.se/frame.php?main=http://blogg.stureplan.se/gynning/&session=1

äcklighet lika med bra skit?

har sovit mig genom kvällen. vad annars.
imorgon är det jag som stiger upp i vettig tid och uträttar behov. dock inte på toaletten.
eller ja, dit skulle jag också behöva en sväng. typ duscha miself.
jag har ju i tidigare bloggsammanhang beklagat och förklarat mig angående att duscha. hur jag anser det vara en mörk ritual. att blött hår kan tänkas läggas till listan som en av mina fobier, som i verkligheten inte kvalar in under kategorin fobier, utan mer under "ordentligt otrevliga ting". att jag kan bäva en hel dag över kylan av att stiga ut ur duschkabinen, och så vidare. dessa argument är i slutändan alldeles för lamea i förhållande till min äcklighet, och det slutar alltid med att jag måste plåga mig själv under en kortare tid, för att sedan inse att reslutatet faktiskt var mer nice än vad ritualen var onice.
mitt nyaste och fräschaste argument though, kommer nog stå sig rätt pall när psykkriget i min hjärna nästa gång sätter fart inför en dusch. det måste ju nämligen vara så att desto äckligare och ofräschare du är, desto bättre människa är du?! ur ett rent ekologiskt långsiktigt perspektiv vill säga. rinnande vatten är slöseri. schampo är kemikalier. för att inte tala om uppvärmningen av rinnande vatten..är det olja?, ved?, pellets?, fett hål i marken?.. lägg där på att nyduschad kräver rena underkläder, och voila!, vi får in perspektivet om tvättmaskiner och tvättmedel. spara på naturen säger jag. att jag sen lär glida runt som ett kärnvapen påväg att brista av äcklighet tycker jag inte räknas in i det ekologiskt hållbara perspektivet.

alltså. jag är ju inte helt äcklig. bara rätt så. och det jag menar är att man kan väl planera sina besök i duschen och tänka lite extra på al gore innan du tömmer hela schampoflaskan i handen i ett enda svep liksom.
och ja, jag byter underkläder även när jag inte är nyduschad. man vet ju aldrig när man tuppar av och måste åka plingplongtaxi till plåsterhuset, där dom undressar en. det minsta man kan bjuda på är väl ett par cleana småtrosor?!

it makes no sense,ha?!

Puh!,vad jobbigt, puh!

well, vi kan konstatera att baksmällan from hell, alternativt sthlmsvistelsen, har slagit till och slagit hårt. fyra dagars alkoholism, jajaja. undrar just hur matochkaffekvinnan skulle må efter fyra dagars nykterhet,ajajaj.
horisontellt läge is the shit, i say.
och ingen är väl så bra som jag på att slöa och slösa på tid?

när vi patraskade runt på sthlms både fram och sidogator i regn och åter regn, flankerade av shabbychic juleljus till höger och vänster, ovanifrån och underliggande, funderade jag på om jag nu nått den magiska åldern. tiden när man inte längre får nya julkänslor varje år, utan istället får börja dra sig till minnes för att den rätta decemerkänslan ska infinna sig.
som julen 93, när jag fått för mig att tomten var ett skogstroll som kom för att äta upp alla övergödda västerländska barn och därför byggde in mig bakom hörnsoffan och placerade ut släkten som tennsoldater i rummet för att säkra vägen fram. motsägelsefull som jag alltid varit fick dom även agera julklappslang, langen går känsla, från tomten, via morfar, till kusin, som lämnade över till moster, som gav klappen till far som fick klättra ner bakom hörnsoffan för att avlämna till adressaten. (adressaten förövrigt?!) och så höll det på. tror inte tomten hann till några fler hus den kvällen. men klapparna ville jag ju ha. i allafall, detta slog mig då alltså i helgen, och om jag nu vill få nyproducerade känslor så lär jag måsta producera en baby. hm.

har i allafall gjort ett halvhjärtat försök idag. lillgranen är intagen och pyntad, paradisasken står på rumsbordet, grisen ligger i kylskåpet och jag åt janssons till middag. därefter har jag sett de 16 första avsnitten av sunes jul. vad jag inte gjort däremot, är bakat något juligt, julstädat, köpt klappar eller slagit in dom. jag skulle verkligen känna mig som en liteliteliten bättre människa om det var avklarat. men jag är inte den som är den. jag är den som får ångest istället. och nu är det a little too late, jobbar onsdagmorgon-tisdagkväll framöver. sen är julen över och its very too late.

kanske lika bra jag ser alla suneklippen ikväll då så jag åtminstone får stryka någonting på listan. det gäller trots allt att prioritera. puh vad jobbigt alltså, puh!

matochkaffematochkaffe,pengar till mat och kaffe

well, har klurat på en stockholmsvistelsekrönika all day long nu.
orden och inspirationen finns liksom inte där.
möjligt är att den fastande någonstans mellan skanstull och t-centralen lördag natt.
men det kommer en, det utlovas.
nu är jag bara alldeles för uppslukad av detta fenomen spotify som har mer 90talsfeeling över sig än vad jag kunnat föreställa mig.
även lite uppgiven över ett ekande tomt konto.

flyg lilla sparvöga

saker jag borde gjort men som lätt kan kännas världsliga i rätt sammanhang:

-packat för att jag åker till sthlm imorgonbitti tidigare än vad min kapacitet räcker till.
-ringt tandläkaren för att jag lider av infektion. lider är befogat och ingen överdrift.
-städat, för det är så himla trevligt att komma hem då.
-ringt icatorget för dom är skyldiga mig 407,9 kr.
-tumlat tvätten med kläder som ska med till sthlm imorgonbitti.
och resten som jag faktiskt har glömt. faktiskt. rätt ruggigt enerverande att saker kan falla i glömska så lätt.

hursom. varför jag inte gjort ovanstående då? tjaa, jag har jobbat, dragit fötterna efter mig, bjudits på middag och hockey på hägglundsgatan, spöat glenn i femhundra -IGEN! och annat ditt och datt.

och gudars skymning vad min blogg har fått tröööökvarning. skärpning utlovas.
ni kan bara ana hur mycket snaskigt sthlmsskvaller jag kommer kunna bjuda på efter helgen.
kommer inte skvallret till mig så ordnar jag eget skvaller. you have my wöörds.

håll i hattsen.

sisådär va?

på onsdag glider vi ner till hufvudstaden och på så många vis är det bra skit.
vad som däremot inte riktigt kvalar in som bra skit är att icatorget är skyldiga mig 407,9 kr och att jag börjar misstänka att jag lämnat fel kontonummer till en skuldbetalare på 800 riksdaler. det känns som att den dryga tunkan skulle legat bra i börsen vid en resa likt den anallkande.

håll i hatten som hoffmaestro

oh! just ja,

även,
jag är inte hon i idol som gått till final.
om jag hade varit hon, hade du inte stått bredvid mig vid en lokal bar i skellefteå en lördagkväll innan idolfinalen gått av stapeln.
och tro mig, du vill inte att jag tar ton och bevisar. det vill du inte.
men det är inte jag. jag är inte hon, jag är en annan.

haha!

visste ni att the beatles har skrivit en låt som heter hey jules?
eller var det say jules?

visste ni att det mest juliga man kan dricka är glögg, en juldrink baserad på ägg?

visste ni att hela världen presenterar idrottsreslutat med det vinnande reslutatet först, typ som helgens aikmatch slutade 5-4? alltså, media och sånt kanske gör på något annat sätt, men dom har ju sitt egna sätt faktiskt. och man är faktiskt korkad om man skulle få för sig att hemmalagets slutreslutat är det man presenterar först, som att helgens aikmatch faktiskt slutade 4-5. ja, man är faktiskt korkad då. ?!

visste ni att bra lön ger bra jobb? spelar ingen roll vad man jobbar med, huvudsaken är att man kan stoltera med att man tjänar bra. så om någon frågar vad man gör for a living ska man svara, "skit i det, det är inte viktiga, det viktiga är att jag tjänar jävligt bra." och hör sen.

visste ni att om man är tillräckligt kissnödig, fast ändå inte dement och gammal, kan det faktiskt rinna igenom?!

visste ni att om man heter mattias månsson kan man kräkas på bardisken på johanna i parken, bli portad och ändå komma in på stället och bete sig som ett underhållande djur?!

vet ni något mer citataktigt från helgen så färscha gärna upp mitt minne.

om helgen och sånt

om du känner totalt ointresse för min helg, så läs inte vidare. någonsin. typ. det står inget annat av värde i nedanstående ordvomerande.

jo, snart har helgen passerat och den får här och nu fyra toasts av fem möjliga.
kattvakt, eller katttält som Sony Ericsons T9 gärna vill kalla det, is the shit.

dumpade helgens packning på flörtarbacken på fredagförmiddag, och kände redan då hur fint jag och kissemisstyson klickade.
därefter rusade jag på jobb på indiska. mina arbetskamrater där är kanske världens bästa. eller det är dom. dom är så sjukt alldeles effektiva och vassa på vad dom gör att man får mindrevärdeskomplex likt linda rosings. men dom är även shyrrebyrre så det står härliga till. lågkonjunktur betyder inte färre kunder, bara billigare varor.

från ena sidan stan tog apostlarna mina mig till den andra där kåffe in väntade. tre direktiv fick jag med en gång, hämta och kyl heineken, hacka lime, servera markus krunegård. brände mig på vänster pekfinger, eller brände mig på plåten men ni förstår, skar mig med den vassa kockkniven på vänster pekfinger och misstog krunegård för att vara timo fucking räijjseänääääne. svaret blev "en sodavatten med Två skivor citron i". TVÅ skivor. inte en, inte en och en stump, inte tre klyftor, två skivor. fucking musikanter med storhetsvansinne. (läs. egentligen har jag ingen aning om vad krunegård kan och har presterat och egentligen var dom rätt så sympatiska när allt kom omkring, jag gillar bara att göra en grej av grejen, vilket ni säkert redan lärt er om mig) kl21 var mitt dagspass över och kissemisstyson väntade mig på flörtarbacken. därefter hade jag bokat in och trolovat en öl med nyaste arbetskamraten, socialt stöd på nocks och fläskarkväll på kågevägen. men som jag sa, jag och kissemisstyson klickade oförskämt fint och min fredagkväll avrundades vid 22tiden via sänggång.

lördag snoozade jag och överskattade som vanligt min morgoneffektivitet, fick rusa till jobbet där lågkonjunktur verkligen inte betyder färre kunder, bara billigare varor. en halvtimmes rast och jag drabbas av min hittills värsta panikångest, trodde att jag i all morgonsnoozandehast glömt låsa dörren på flörtarbacken och såg framför mig en väns lensade hem och en bortsprungen katt. därav inget inmundigande av lunch utan istället fick jag flinkt kila till helgens bostad för att känna att dörren var låst och allt var på sin plats.
en sväng förbi ica efter jobbet som, vad jag senare har fått erfara snuvade mig på 916 kronor istället för 108. (note to self även att bringa jäfulen över dom under morgondagen.möjligen kräva ränta om jag känner mig på humör nog.)
hem och busa med kisse alldeles för länge och som straff fick jag snabbduscha, för att hinna till helgens kämpe Tove. hon är värd en bragdmedalj tror jag. förkyld som få, men ändå taggad på fest. mer än vad man kan säga om vissa andra, blinkblinkhinthint, jag är inte bitter.
trevlig kväll på station, otrevliga män, för det mesta. och främst, INGET SKÄGG! jag kapitulerar. vad som räddade kvällen och främst känslan över mitt karriärsval och min ständiga prestationsångest var frida. hon har ett hjärta av guld och det var längesen jag fick höra något som värmde mig så innerligt som hennes ord. jag kräver inte mycket jag när allting kommer omkring.
efterfest. och det är här jag skulle vilja lägga in helgens veto. maria headhuntar mannen i allas liv och får honom att styra efterfest. (förlåt alla jag tydligen bjöd in till detta event men som jag sedan tog tillbaka inbjudan för, och förlåt för alla som inte blev inbjudna, om ni nu hade velat bli det, vilket jag tvivlar eftersom ni inte så mycket som sniffade på vinflaskan den kvällen, hinthintblinkblink) hursom. det jag ville komma till var att mannen i allas, och mest utav allt marias liv, tog oss från station 8, till max, tillbaka längs kanalgatan, sightseeing via bussstaion, genom gångtunneln, passerandes pizzeria viking för att slutligen presentera skellefteås lameaste eftergung på åsgatan. och är det skelletons lameaste, ja, då är det tidernas någonsin lameaste. men iallafall, rätta mig mer än gärna om jag har fel, men hade inte station, frasses, gångtunneln, alternativt station, max, efyran vart en smidigare plan? johanna-alltid-enklaste-vägen-norgeemmigrant-andersson, jag vet att du håller med mig åtminstone. mannen i allas liv visade sig gilla kent och kallade mig vara av "annan etnisk härkomst", så han är numera mannen i allas utom teas liv och mest i marias.
hemma vid femsnåret, kissemisstyson är på hugget, somnar, vaknar av att det luktar bajs, rensar kattlåda, möter kära bakisvänner för pizza och godis, en isande tur förbi nordanås julmarknad och sedan tillbaka till kissemisst. trippel vinst i kortspel på hägglundsgatan och behöver jag nämna att middagen blev ett skrov från frasses? nu vankas csi och criminal minds, och jag tackar gudarna för att jag har tyson som kan skydda mig när mörkret kryper på.

imorgon kan jag bli en bostad rikare och det är ungefärligen lika troligt som att man 1958 hade tippat barack obama som världens mäktigaste man 2009.

hoppas du läser och mår kusin, och alla andra även.

håll hatten.

jag är inte den som är den, jag är den andra.

jag är på inga vis tjejen som är petnoga, någon gång, men nu börjar det allt gå mig en del på nerverna.
vad jag syftar på är det faktum att ingen egentligen vet vem jag är, vem som är jag och vem som är någon annan.
tänkte därför för en gångs skull försöka klargöra det hela, räta ut möjliga frågetecken och få slut på missförstånd och mixing upanden.



jag heter tea och jag är äcklig.
även är jag vad man tydligen i folkmun kallar "av annan etnisk härkomst", en tvärhand hög, stor i orden men liten på jorden.
ibland jobbar jag på indiska, ibland på kåffe in, ni kan också möta mig på ica kvantum.
en anställning på stadium har jag också, men där är jag aldrig, har varit rätt mycket though. du kan även haft mig som skojig lägerledare eller till och med fotbollstränare på den tiden det begav sig, dock har jag aldrig agerat dansutövare på något vis, jag har heller aldrig jobbat på blomsterslottet, bara på Oves plantor, vilket inte är att förtrycka i dess sammanhang. jag sitter heller aldrig i kassan på ica torget och jag har ingen storebror som heter arvid. vad jag däremot har är en långsmal storebror som heter kricke och det är dagens sanning hur ofta du än vill ifrågasätta detta faktum. jag pluggar inte ekonomiskit på skeria men har utbildat mig inom ledarskap där. gymnasietiden spenderade jag mestadels på kaplanskolan och jag är av årgången 1988, inte 86, inte 87, och inte den årgången som arvid från mobackens syster är. jag pluggar heller inte för tillfället någonstans i söder, utan driver mest som arbetslös när jag inte jobbar. förmodligen har du sett mig tillsammans med glenn eller någon annan 83aish från myckle men det betyder inte att jag är elin. eller elin. eller evelina. eller malin eller hanna eller arvid från mobackens lillsyster. jag är alltid, och understryker här alltid, bitterglad med mycket hår men aldrig en bra hårdag. och visst, är du osäker så fråga gärna om jag är jag, men inte om jag är någon annan. och kolla inte suspekt på mig, det gör mig så hemskt alldeles osäker och obekväm.
jag är theresia tea lindholm och jag är av annan etnisk härkomst, lika annan som tydligen stora delar av skellefteås kvinnfolk. men kom ihåg, jag är aldrig den som är den, jag är den andra.

tack och på återseende.

"solen skiner, å vad vi är glada.."

sitter på flörtarbacken och hör hur kissetyson äter knartar, ute skiner solen och det känns nästan idylliskt för en stund.
vad som inte var idylliskt var gårdagen.
nu väntar bakispizza och kanske en promenad i solen om den inte är för ljus och avskräckande vill säga.

håll i hatten.

inget nytt under solen direkt

jag jobbar, för att ingen annan kan eller vill, men är ledig nu för att jag bloggar.
i hallen pågår sökandet efter pannlampan som "man inte snurrar igång, utan den andra", för att tuffer ska ut på promenad.
ute är det svinhalka, påskslask och svart som gammkatta.
har just sett ännu ett avsnitt av seinfeld, inte för att storstadspojken tipsat om det utan i väntan på csi, precis som resterande av kvällarna i veckan, förra veckan, kommande vecka osv.
jag dricker cola för att det fanns i kylen, inte vattnet som finns i kranen.
uppdaterar min sida på skebos hemsida, var femte minut för att se hur länge jag är dömd till boschen.
köpte ett par skor idag för pengar jag inte ska använda och jag tjackar ipren på apoteket så fort jag får en ledig stund, allt för att undertrycka massförkylningen som verkar ska nå ända ut till ersmark.

jo, sen har jag slängt ihop ett pepparkakshus på hägglundsgatan i afton. snyggare konstruktion får man leta efter.

high five.

plötsligt händer det.

-jag får ett blombud
-jag börjar gå upp i vikt igen.
-jag blir snorförkyld som alla andra fastän jag trodde jag skulle klara mig.
-jag vinner på en triss.
-jag är ledig på lördagkväll och ska ut på hoolaballooooooo.
-jag får ett brev från skebo om visning.
-jag besöker min farmor.
-jag får betalt av min traderaköpare som jag väntat på nu i två veckor.

bland allt det andra.
plötsligt händer det bara, när man minst anar det.
frågan är bara om allt är lika önskat?

nu är det jag som är off for workwork.
när jag kommer hem har jag en bloggöverraskning på gång.

håll i hatten!

speachless

kommer hem och det står en vas med ett bastant paket från buketten i.
"det kom ett slags blombud idag", säger mor.
"det är till dig", fortsätter hon.
jag öppnar.
världens vackraste bukett.
världens charmigaste kort.
världens bästa trisslott. en vinst.

uuuä, vad hollywoodfilmssliskigt kanske du tänker nu.
det gör absolut inte jag.
egentligen vet jag inte riktigt vad jag tänker, tänker inte klart,
men jag tänker helt klart inte på det.

i brist på annat

låter jag bror duktig tala.
kan det vara någon annan?

http://norran.se/nyheter/norrochvasterbotten/article214292.ece