well, vi kan konstatera att baksmällan from hell, alternativt sthlmsvistelsen, har slagit till och slagit hårt. fyra dagars alkoholism, jajaja. undrar just hur matochkaffekvinnan skulle må efter fyra dagars nykterhet,ajajaj.
horisontellt läge is the shit, i say.
och ingen är väl så bra som jag på att slöa och slösa på tid?
när vi patraskade runt på sthlms både fram och sidogator i regn och åter regn, flankerade av shabbychic juleljus till höger och vänster, ovanifrån och underliggande, funderade jag på om jag nu nått den magiska åldern. tiden när man inte längre får nya julkänslor varje år, utan istället får börja dra sig till minnes för att den rätta decemerkänslan ska infinna sig.
som julen 93, när jag fått för mig att tomten var ett skogstroll som kom för att äta upp alla övergödda västerländska barn och därför byggde in mig bakom hörnsoffan och placerade ut släkten som tennsoldater i rummet för att säkra vägen fram. motsägelsefull som jag alltid varit fick dom även agera julklappslang, langen går känsla, från tomten, via morfar, till kusin, som lämnade över till moster, som gav klappen till far som fick klättra ner bakom hörnsoffan för att avlämna till adressaten. (adressaten förövrigt?!) och så höll det på. tror inte tomten hann till några fler hus den kvällen. men klapparna ville jag ju ha. i allafall, detta slog mig då alltså i helgen, och om jag nu vill få nyproducerade känslor så lär jag måsta producera en baby. hm.
har i allafall gjort ett halvhjärtat försök idag. lillgranen är intagen och pyntad, paradisasken står på rumsbordet, grisen ligger i kylskåpet och jag åt janssons till middag. därefter har jag sett de 16 första avsnitten av sunes jul. vad jag inte gjort däremot, är bakat något juligt, julstädat, köpt klappar eller slagit in dom. jag skulle verkligen känna mig som en liteliteliten bättre människa om det var avklarat. men jag är inte den som är den. jag är den som får ångest istället. och nu är det a little too late, jobbar onsdagmorgon-tisdagkväll framöver. sen är julen över och its very too late.
kanske lika bra jag ser alla suneklippen ikväll då så jag åtminstone får stryka någonting på listan. det gäller trots allt att prioritera. puh vad jobbigt alltså, puh!
1 kommentar:
Jaa, kära du... Som erfaren kusin måste jag tyvärr meddela att det är sant. Inget blir längre som förr, magin fadar lixom ut som i slutet av klassiker från 80-talet. Sorgligt men sant och det enda man kan göra är att acceptera det (plus att dricka sig full på glögg och proppa sig fet med choklad)och kanske låtsas att julen nu är till för di små...
Det suger, men kanske vi kan hitta på nåt bättre? Jobbar du hela tisdag kväll? Annars kan jag förstöra dina minnen och traditioner ännu mer genom att välkomna dig till blöta hemma hos MIG :0
Skicka en kommentar