2008-12-21
i give up, i'm a schmuck som det så rart heter.
här har jag suttit och klurat på något mitt i prickigt att skriva.
ett inlägg som kan roa så många som möjligt, jag vill att du framför skärmen ska tänka "men gud vilken klipsk kvinna", "fan vad kul", hon har huvudet på skaft dendär tösen", "vilken kluring", "hon borde göra detta 24/7, och få bra betalt, jag kanske ska erbjuda henne ett bloggkontrakt(och här vill jag även att du börjar klura på ett s.k artistkontrakt som tillåter mig söla in i säsongen, glida den första månaden eller så, och ge mig lite bättre betalt än övriga lirare i ditt stall), hon skulle kunna tjäna multum på sina ord", "vi borde gifta oss hon och jag (och nu helst om du är rik)", "henne ska jag bjuda på en drink när vi ses nästa gång"..and so on.
men jag kom inte över något. är en sån period nu va. liksom inget känns sådär top notchigt.
har även stått framför spegeln en smärre timme och provat sånnadära outfits som det kallas och konstaterat att jag ser ut som en gumma från "björnbröder"filmen, alternativt en konverterad skumtomtelussebulle. jo förstår du senaste veckan har jag haft totalångest över att julen snart är förbi och man längre inte får äta skumtomtar eller baka söta saker med saffran i utan att få det snea ögat mot sig och därför tryckt så mycket som möjligt. 15-16 lussebullar har passerat tarmsystemet och sopkorgen är fylld med röda påsar. framför mig at the moment har jag en 720grams låda med rosavita fruktskum.
skulle vilja ställa mig på ett berg och skrika valfritt fulord för full hals, som grinchen ungefär. allt för att bli av med ångestavundsjukan som djupt drabbat mig. jag vill också finna julefrid. vad jag menar med ångestavundsjuka? tjaa.. läste min brors blogg nyligen, han hade tydligen kissat under ett bord på olearkan. min tanke? - jag vill också kissa under ett bord,då har jag ju åstadkommit något i allafall. läste även min gode vän marias blogginlägg om vuxenpoäng och tänkte, fan för henne som skriver så kul. loggade in på facebook och såg att mina vänner där fått fler vänner där och jag tänkte; varför vill ingen va vän med mig på facebook? varför vill ingen gifta sig med mig? varför är mitt liv dömt till medelmåtta och misslyckande? varförvarförvarför?
ja. du förstår kanske ungefär var i ångestavundsjukans land jag ligger.
kanske vore de därför bäst om jag höll mig ifrån tangentbord och omvärlden, fokkade lite på mig själv, tog mig i kragen, skaffade ett jobb och klippte mig?! nåt i den stilen..
ett inlägg som kan roa så många som möjligt, jag vill att du framför skärmen ska tänka "men gud vilken klipsk kvinna", "fan vad kul", hon har huvudet på skaft dendär tösen", "vilken kluring", "hon borde göra detta 24/7, och få bra betalt, jag kanske ska erbjuda henne ett bloggkontrakt(och här vill jag även att du börjar klura på ett s.k artistkontrakt som tillåter mig söla in i säsongen, glida den första månaden eller så, och ge mig lite bättre betalt än övriga lirare i ditt stall), hon skulle kunna tjäna multum på sina ord", "vi borde gifta oss hon och jag (och nu helst om du är rik)", "henne ska jag bjuda på en drink när vi ses nästa gång"..and so on.
men jag kom inte över något. är en sån period nu va. liksom inget känns sådär top notchigt.
har även stått framför spegeln en smärre timme och provat sånnadära outfits som det kallas och konstaterat att jag ser ut som en gumma från "björnbröder"filmen, alternativt en konverterad skumtomtelussebulle. jo förstår du senaste veckan har jag haft totalångest över att julen snart är förbi och man längre inte får äta skumtomtar eller baka söta saker med saffran i utan att få det snea ögat mot sig och därför tryckt så mycket som möjligt. 15-16 lussebullar har passerat tarmsystemet och sopkorgen är fylld med röda påsar. framför mig at the moment har jag en 720grams låda med rosavita fruktskum.
skulle vilja ställa mig på ett berg och skrika valfritt fulord för full hals, som grinchen ungefär. allt för att bli av med ångestavundsjukan som djupt drabbat mig. jag vill också finna julefrid. vad jag menar med ångestavundsjuka? tjaa.. läste min brors blogg nyligen, han hade tydligen kissat under ett bord på olearkan. min tanke? - jag vill också kissa under ett bord,då har jag ju åstadkommit något i allafall. läste även min gode vän marias blogginlägg om vuxenpoäng och tänkte, fan för henne som skriver så kul. loggade in på facebook och såg att mina vänner där fått fler vänner där och jag tänkte; varför vill ingen va vän med mig på facebook? varför vill ingen gifta sig med mig? varför är mitt liv dömt till medelmåtta och misslyckande? varförvarförvarför?
ja. du förstår kanske ungefär var i ångestavundsjukans land jag ligger.
kanske vore de därför bäst om jag höll mig ifrån tangentbord och omvärlden, fokkade lite på mig själv, tog mig i kragen, skaffade ett jobb och klippte mig?! nåt i den stilen..
2008-12-18
2008-12-17
äcklighet lika med bra skit?
har sovit mig genom kvällen. vad annars.
imorgon är det jag som stiger upp i vettig tid och uträttar behov. dock inte på toaletten.
eller ja, dit skulle jag också behöva en sväng. typ duscha miself.
jag har ju i tidigare bloggsammanhang beklagat och förklarat mig angående att duscha. hur jag anser det vara en mörk ritual. att blött hår kan tänkas läggas till listan som en av mina fobier, som i verkligheten inte kvalar in under kategorin fobier, utan mer under "ordentligt otrevliga ting". att jag kan bäva en hel dag över kylan av att stiga ut ur duschkabinen, och så vidare. dessa argument är i slutändan alldeles för lamea i förhållande till min äcklighet, och det slutar alltid med att jag måste plåga mig själv under en kortare tid, för att sedan inse att reslutatet faktiskt var mer nice än vad ritualen var onice.
mitt nyaste och fräschaste argument though, kommer nog stå sig rätt pall när psykkriget i min hjärna nästa gång sätter fart inför en dusch. det måste ju nämligen vara så att desto äckligare och ofräschare du är, desto bättre människa är du?! ur ett rent ekologiskt långsiktigt perspektiv vill säga. rinnande vatten är slöseri. schampo är kemikalier. för att inte tala om uppvärmningen av rinnande vatten..är det olja?, ved?, pellets?, fett hål i marken?.. lägg där på att nyduschad kräver rena underkläder, och voila!, vi får in perspektivet om tvättmaskiner och tvättmedel. spara på naturen säger jag. att jag sen lär glida runt som ett kärnvapen påväg att brista av äcklighet tycker jag inte räknas in i det ekologiskt hållbara perspektivet.
alltså. jag är ju inte helt äcklig. bara rätt så. och det jag menar är att man kan väl planera sina besök i duschen och tänka lite extra på al gore innan du tömmer hela schampoflaskan i handen i ett enda svep liksom.
och ja, jag byter underkläder även när jag inte är nyduschad. man vet ju aldrig när man tuppar av och måste åka plingplongtaxi till plåsterhuset, där dom undressar en. det minsta man kan bjuda på är väl ett par cleana småtrosor?!
it makes no sense,ha?!
imorgon är det jag som stiger upp i vettig tid och uträttar behov. dock inte på toaletten.
eller ja, dit skulle jag också behöva en sväng. typ duscha miself.
jag har ju i tidigare bloggsammanhang beklagat och förklarat mig angående att duscha. hur jag anser det vara en mörk ritual. att blött hår kan tänkas läggas till listan som en av mina fobier, som i verkligheten inte kvalar in under kategorin fobier, utan mer under "ordentligt otrevliga ting". att jag kan bäva en hel dag över kylan av att stiga ut ur duschkabinen, och så vidare. dessa argument är i slutändan alldeles för lamea i förhållande till min äcklighet, och det slutar alltid med att jag måste plåga mig själv under en kortare tid, för att sedan inse att reslutatet faktiskt var mer nice än vad ritualen var onice.
mitt nyaste och fräschaste argument though, kommer nog stå sig rätt pall när psykkriget i min hjärna nästa gång sätter fart inför en dusch. det måste ju nämligen vara så att desto äckligare och ofräschare du är, desto bättre människa är du?! ur ett rent ekologiskt långsiktigt perspektiv vill säga. rinnande vatten är slöseri. schampo är kemikalier. för att inte tala om uppvärmningen av rinnande vatten..är det olja?, ved?, pellets?, fett hål i marken?.. lägg där på att nyduschad kräver rena underkläder, och voila!, vi får in perspektivet om tvättmaskiner och tvättmedel. spara på naturen säger jag. att jag sen lär glida runt som ett kärnvapen påväg att brista av äcklighet tycker jag inte räknas in i det ekologiskt hållbara perspektivet.
alltså. jag är ju inte helt äcklig. bara rätt så. och det jag menar är att man kan väl planera sina besök i duschen och tänka lite extra på al gore innan du tömmer hela schampoflaskan i handen i ett enda svep liksom.
och ja, jag byter underkläder även när jag inte är nyduschad. man vet ju aldrig när man tuppar av och måste åka plingplongtaxi till plåsterhuset, där dom undressar en. det minsta man kan bjuda på är väl ett par cleana småtrosor?!
it makes no sense,ha?!
2008-12-16
Puh!,vad jobbigt, puh!
well, vi kan konstatera att baksmällan from hell, alternativt sthlmsvistelsen, har slagit till och slagit hårt. fyra dagars alkoholism, jajaja. undrar just hur matochkaffekvinnan skulle må efter fyra dagars nykterhet,ajajaj.
horisontellt läge is the shit, i say.
och ingen är väl så bra som jag på att slöa och slösa på tid?
när vi patraskade runt på sthlms både fram och sidogator i regn och åter regn, flankerade av shabbychic juleljus till höger och vänster, ovanifrån och underliggande, funderade jag på om jag nu nått den magiska åldern. tiden när man inte längre får nya julkänslor varje år, utan istället får börja dra sig till minnes för att den rätta decemerkänslan ska infinna sig.
som julen 93, när jag fått för mig att tomten var ett skogstroll som kom för att äta upp alla övergödda västerländska barn och därför byggde in mig bakom hörnsoffan och placerade ut släkten som tennsoldater i rummet för att säkra vägen fram. motsägelsefull som jag alltid varit fick dom även agera julklappslang, langen går känsla, från tomten, via morfar, till kusin, som lämnade över till moster, som gav klappen till far som fick klättra ner bakom hörnsoffan för att avlämna till adressaten. (adressaten förövrigt?!) och så höll det på. tror inte tomten hann till några fler hus den kvällen. men klapparna ville jag ju ha. i allafall, detta slog mig då alltså i helgen, och om jag nu vill få nyproducerade känslor så lär jag måsta producera en baby. hm.
har i allafall gjort ett halvhjärtat försök idag. lillgranen är intagen och pyntad, paradisasken står på rumsbordet, grisen ligger i kylskåpet och jag åt janssons till middag. därefter har jag sett de 16 första avsnitten av sunes jul. vad jag inte gjort däremot, är bakat något juligt, julstädat, köpt klappar eller slagit in dom. jag skulle verkligen känna mig som en liteliteliten bättre människa om det var avklarat. men jag är inte den som är den. jag är den som får ångest istället. och nu är det a little too late, jobbar onsdagmorgon-tisdagkväll framöver. sen är julen över och its very too late.
kanske lika bra jag ser alla suneklippen ikväll då så jag åtminstone får stryka någonting på listan. det gäller trots allt att prioritera. puh vad jobbigt alltså, puh!
horisontellt läge is the shit, i say.
och ingen är väl så bra som jag på att slöa och slösa på tid?
när vi patraskade runt på sthlms både fram och sidogator i regn och åter regn, flankerade av shabbychic juleljus till höger och vänster, ovanifrån och underliggande, funderade jag på om jag nu nått den magiska åldern. tiden när man inte längre får nya julkänslor varje år, utan istället får börja dra sig till minnes för att den rätta decemerkänslan ska infinna sig.
som julen 93, när jag fått för mig att tomten var ett skogstroll som kom för att äta upp alla övergödda västerländska barn och därför byggde in mig bakom hörnsoffan och placerade ut släkten som tennsoldater i rummet för att säkra vägen fram. motsägelsefull som jag alltid varit fick dom även agera julklappslang, langen går känsla, från tomten, via morfar, till kusin, som lämnade över till moster, som gav klappen till far som fick klättra ner bakom hörnsoffan för att avlämna till adressaten. (adressaten förövrigt?!) och så höll det på. tror inte tomten hann till några fler hus den kvällen. men klapparna ville jag ju ha. i allafall, detta slog mig då alltså i helgen, och om jag nu vill få nyproducerade känslor så lär jag måsta producera en baby. hm.
har i allafall gjort ett halvhjärtat försök idag. lillgranen är intagen och pyntad, paradisasken står på rumsbordet, grisen ligger i kylskåpet och jag åt janssons till middag. därefter har jag sett de 16 första avsnitten av sunes jul. vad jag inte gjort däremot, är bakat något juligt, julstädat, köpt klappar eller slagit in dom. jag skulle verkligen känna mig som en liteliteliten bättre människa om det var avklarat. men jag är inte den som är den. jag är den som får ångest istället. och nu är det a little too late, jobbar onsdagmorgon-tisdagkväll framöver. sen är julen över och its very too late.
kanske lika bra jag ser alla suneklippen ikväll då så jag åtminstone får stryka någonting på listan. det gäller trots allt att prioritera. puh vad jobbigt alltså, puh!
2008-12-15
matochkaffematochkaffe,pengar till mat och kaffe
well, har klurat på en stockholmsvistelsekrönika all day long nu.
orden och inspirationen finns liksom inte där.
möjligt är att den fastande någonstans mellan skanstull och t-centralen lördag natt.
men det kommer en, det utlovas.
nu är jag bara alldeles för uppslukad av detta fenomen spotify som har mer 90talsfeeling över sig än vad jag kunnat föreställa mig.
även lite uppgiven över ett ekande tomt konto.
orden och inspirationen finns liksom inte där.
möjligt är att den fastande någonstans mellan skanstull och t-centralen lördag natt.
men det kommer en, det utlovas.
nu är jag bara alldeles för uppslukad av detta fenomen spotify som har mer 90talsfeeling över sig än vad jag kunnat föreställa mig.
även lite uppgiven över ett ekande tomt konto.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)