voleurz

"america, fuck yeah!", skanderar i min skalle.
recap av helgen som gått;
lördag glider jag in som en lama på jobb 10.00
öppnar haket i tron, längtan och förhoppning om att min dag ska sluta 18.00 då en het date med chips och dip väntar. allt är i sin ordning.
full rulle potatisbulle hela dagen. och när klockan är närmare 19 än 18, börjar jag sakteliga förstå att chipsochdip får vänta till en vackrare dag.
40 personer bokade i piazzan, main restaurant fully, over, total -booked, superknut mr. chefernas chef fyller 50 och brakar loss kalas i kungasviten, 150 personer på konferans slash bankett och alla vet vad dom ska göra.
åh, just ja tea, JonOlssonSuperSessions drar ju igång i helgen, killarna kommer och äter buffé, styr det tack.
skjut mig tack.
i hemlighet har jag vart förälskad i simon dumont sedan tidiga tonåren, och man kan ju bli svag i knäna för mindre än 30 av världens bästa freeride åkare slash filmare slash fotografer.
men Yes I Can har sugit sig fast i mina ådror likt för mycket omättade fetter och jag serverar öl och coke så det står härliga till. ett smärre kaos en helt vanlig lördag och efter 13 timmar och ett x antal minuter, minus en kafferast på 12 min, så stiger jag ut ur radissonuniformen och hotellets famn.
vad passar inte bättre en lördag som denna, om inte en after work öl.
dit mina kära öl&colagäster dyker upp. jag går all in för ett jobb som sällskapsdam, den oskuldsfulla typen, och hamnar slutligen på efterfest med kära kollegor. solen hann börja vakna till innan theresia kryper till kojs.

söndag. kära bakissöndag. chips, dip, cola, tv, mjukisbyxor och kräks.
nä, nu tog jag i igen, inget kräks..
så dyker johanna upp, taggad till tårna maskerad a'la 80's på Heiskroken.
bara att svida om och följa strömmen alltså.
fullt ös medvetslös, vad kan slå ett dansgolv fullt med färger och glada åttiotalshits?
om inte ett gäng freeridecasanover. självutvald sällskapsdam som jag är, i princip sålde jag mina vänner till dessa pojkar och kvällen slutar med efterfest på hotellet, vårat hotell, sas radisson, arbetsplatsen, efterfest.
jag är ju inte den som är den, jag är den som är star struck.

väckaren mördar mig 08.30 efter 2,5 timmars sömn och hej jobbet och nyfunna skidåkarvänner igen.
men man lever bara en gång, isjhe sant?

jag vet vad jag gör nästa säsong iaf. återförsäljare av det genialiska märket VOLEURZ.
kollektionen för kommande vinter är hothothot. kanske något för lokala faciliteter som stale?
ring darren r.

puss.
snart är jag hemma igen.
med en skadad lever och ett glatt humör.

har tappat orden i norge.

men kommer hem igen i början av maj och undrar vem som ska med utomlands? vilket då inte inberäknar varken norge, finland eller danmark...
puss.

pengar rullar in som dom ska...

...det går bra nu kompis.
eller ja.
100309 vilket betyder löning.
så nu är åtminstone hyrorna betalda. tror jag. norska banktjenster är icke min grej.
ska även passa på att lyxa till det med att fylla på mobilen. sen är lönen gone baby gone.
ingmar är påväg, han reser as we speak i postens regi. undrar om det europeiska sjukvårdskortet även täcker honom vid en smärre olycka?
i övrigt är det tisdag som ni säkert vet. vad ni säkert inte vet är att tisdag är lika med knettsetra och afterski, sista gången utan bräda. jag och johanna firar hennes födelsedag genom att ta madrassen ner för backen. jo, johanna fyller år imorgon och förutom afterski och madrassåkning ska det firas med ett sverigebesök. troligast. allt beronde på biltillgång, bakishet och bankkonton.
that's alles.
har inte tid för detta.
jag ska sprätta kosing.
puss på er alla rara.

fridens.

what goes around.

någon snodde min börs.
och min jacka.
mitt liv.
jackan snodde jag tillbaka. jag må vara en tvärhand hög, men snacka kan jag.
och rent kapitalistiskt sett så var jackan det enda av värde.
dock är jag nu börslös, kontokortslös, pengalös, sim-kortlös, delvis nyckellös, bonuskortlös, sjukvårdskortslös and so on, and so forth.
men solen skiner.
vilken underbar dag att vakna upp till!

hursom. jag har därför snott min rumskompis kompis dator och därav internetet.
finns endel saker som måste ordnas när en börs försvinner, och detta 2000tal gör det smått omöjligt att styra saker från ett annat land utan internet. tänka sig.

så, jag hinner inte läsa vad ni gör och hur ni mår.
men jag saknar er, har en bula i pannan, blåslagna ben och somsagt bestulen.

maria, vi måste styra p&l, andersson är up for it. och hur är down under?

ersmark, ta umeå med storm i helgen, men tänk på att även där har jag släkt och bekanta, så barka med stil...
som om det skulle vara möjligt.

fridens så länge

i en annan del av trysil

hello sweden, trysil's calling.
jag har inte återuppstått, för jag har inte döddet. än.
men jag har inget internet.
ska sammanfatta mig kort...typ.
spenderade en natt på luftmadrass och sedan var lägenheten styrd.
nu bor jag 200 meter från arbetsplatsen, aka SAS Radisson Trysil, för er som inte hann med.
en koselig lägga i det så kallade Trysilsenteret. Där har jag mitt egna krypin och delar toalett samt kökvardagsrum tillsammans med en flicka från Västerås. och tvättmaskin, diskmaskin och en hyra på 2500 gör mig nöjd.
jag är satisfied.
skattekort, bankkonto, personnummer och telefonnummer, allt i norskt regi är nu ordnat.
ring om ni vill ha mitt nummer.
jag jobbar, sover och borstar tänderna, samt drömmer om min kära backmanbräda från 2002 eller något. samma bräda som står hemma i skjulet på jörnsvägen...
extrem belöning utfärdas till den som ordnar hit min käraste snowboard och en 17" macbook pro, safe and sound.
jo. min asus från 95 vill inte connecta, med mig eller omvärlden, därav min avlägsenhet och avsaknad av inernet.
i övrigt chillidillar jag med johanna, jonnyboy (han vill bli kallad så, jon olsson.........hm..) och m.schumasssssscher och väntar på min första lön.
i dessa vintertider härjar både pippisjukan, koflunsan, lunginflammationen och klamydian. men än är jag inte drabbad. varken av det ena eller det fjärde.

sammanfattning:
jag ger vad som önskas till den som ordnar mig en redig dator och min snowoard.
jag vägrar hyra något norskt hemmabygge till bräda och är för lat för att pallra mig till johanna för att blogga.
jag saknar er därhemma och vill höra av er. här är jag för pengarnas skull.
jag har bestämt mig för att peaceandlove09 blir av. vem hänger på?

fridens.
puss och kram

kärlek i mängder.

om tre och en halv timma ringer väckaren.
woopschwoop så gåre.
jag vet inte hur det blir med bloggandet där borta i oljeland.
förmodligen inte sämre än nuvarande utbud.
ska göra mitt bästa. men jag vet ju inte ens om jag har tak över huvudet, än mindre om jag har tillgång till world wide web.
men när jag står där med mina välfyllda väskor ute i snö, slask, storm, regn, blixtar, tornados, ishalka, hagel så ska jag tänka på hejdåfika och fina vänner. det kommer göra mig alldeles varm.

och hörrni. ser ni min mor eller far på språng, ge dom en vink eller så. dom förtjänat. och så kanske jag saknar dom lite mindre då. kanske. eller nåt.

kanske kommer jag inte ens iväg imorrn. hört rykten om ruskiga snömängder.
vilket antiklimax.

fridens.

29 timmar och 35 minuter.

Det känns som att det mesta handlar om 29 h och 35 min nowadays.
När jag väl jobbar, så jobbar jag typ 29 h och 35 min i sträck. Samma tidsaspekt gäller om jag väl lägger mig för att sova. Sen kan de ta typ 29/35 dagar innan jag jobbar igen. Eller så är jag alkoholiserad 29/35. Eller så tar de typ 29 tim och 35 min för mig att svara på ett sms, ringa upp, eller allmänt ta tag i något som behöver genomföras. Som att packa.

Om 29 timmar och 35 minuter börjar jag min resa och flytt. Då flyger jag min kos. Inte till varma kos though utan fjällvärlden. Norge, Trysil, SAS Radisson väntar. Vad som inte väntar dock, är tak över huvudet. Jag har ingen aning om var jag ska dumpa min 20kilos väska när jag väl anländer på torsdagsafton. Kan hända att jag får snickra ihop ett skjul, snickerikunnandet ligger ju i släkten... Annars kanske jag kommer åter igen hem på en vecka eller två.

Det är där det knepiga med packningen smyger sig in. Jag vet inte hur länge jag blir borta, men har satt min personliga maxgräns på majmånad ut, sen väntar festival och jobb på indiska? Jag vet heller inte var jag ska bo, och därmed vet jag inte vilka personliga tillhörigheter jag behöver för min egna överlevnads skull. Man skulle kunna tänka att allt kan köpas för pengar. Men norska pengar är dyrare än svenska och Trysil har väl ungefär ett utbud av två KIWI (läs: willys), 65 nedfarter, tre hotell, ett s.k postkontor a.k.a tillhåll, och ett Eurosko. Och fråga mig icke vad dom rökt på när översta toppen på näringskedjan för Eurosko bestämde sig för att öppna en butik i Trysil.

Iallafullafall. Hur packar man 20kilo på smartaste sätt? Viktigt att inte förbise är att väskan i sig väger 3.7 kilo. Snabb grundskolematte ger mig då en packning på 16.3 kilo. Då ska vi rymma täckbyxor, tjocksockar, långkalsonger, vinterdojor, men även något par not-so-much-vinterdojor för att jag stannar över våren. Sängkläder, handdukar och trosor. Vem vet när jag får se en tvättmaskin nästa gång? Så rejält med småtrosor blir det. Sen var det fullt. Mai gadd. Man kan ju få huvudbry för mindre.

Jag sover på saken och återkommer.



Morgondagen bjuder förövrigt på fika hos farmor, förbititt hos momme och moffo, inhandlande av kängor eller något man inte fryser lika lätt i som converse, uppsägning på ICA (freedom efter fyra år, jag kan inte tillräckligt kommentera detta faktum. men det är med någon slags skräckblandad förtjusning jag gör't) och hejdåfika på waynes. av allt att döma kommer hejdået mest ske mellan mig och min GIsallad. men det kan likväl bli sentimentalt det med.
känner du för det, har lust och tid så får du gärna titta förbi. jag bjuder icket på fika för min norgekassa måste stå sig. (vem vet, jag kanske inte ens får någon lön för mitt jobb? det har icket kommit på tal iaf.) men det kan kännas tryckt att säga hejdå på något vis. kanske dör jag i flygplanet på väg, på bussresan eller så halkar jag och bryter nacken inne i köket på hotellet.

nog om detta. nu ska jag se hur många par jeans man rymmer i en handväska och sen nöjd med resultatet krypa till sängs.

see you wouldn't wanna be you.