voleurz

"america, fuck yeah!", skanderar i min skalle.
recap av helgen som gått;
lördag glider jag in som en lama på jobb 10.00
öppnar haket i tron, längtan och förhoppning om att min dag ska sluta 18.00 då en het date med chips och dip väntar. allt är i sin ordning.
full rulle potatisbulle hela dagen. och när klockan är närmare 19 än 18, börjar jag sakteliga förstå att chipsochdip får vänta till en vackrare dag.
40 personer bokade i piazzan, main restaurant fully, over, total -booked, superknut mr. chefernas chef fyller 50 och brakar loss kalas i kungasviten, 150 personer på konferans slash bankett och alla vet vad dom ska göra.
åh, just ja tea, JonOlssonSuperSessions drar ju igång i helgen, killarna kommer och äter buffé, styr det tack.
skjut mig tack.
i hemlighet har jag vart förälskad i simon dumont sedan tidiga tonåren, och man kan ju bli svag i knäna för mindre än 30 av världens bästa freeride åkare slash filmare slash fotografer.
men Yes I Can har sugit sig fast i mina ådror likt för mycket omättade fetter och jag serverar öl och coke så det står härliga till. ett smärre kaos en helt vanlig lördag och efter 13 timmar och ett x antal minuter, minus en kafferast på 12 min, så stiger jag ut ur radissonuniformen och hotellets famn.
vad passar inte bättre en lördag som denna, om inte en after work öl.
dit mina kära öl&colagäster dyker upp. jag går all in för ett jobb som sällskapsdam, den oskuldsfulla typen, och hamnar slutligen på efterfest med kära kollegor. solen hann börja vakna till innan theresia kryper till kojs.

söndag. kära bakissöndag. chips, dip, cola, tv, mjukisbyxor och kräks.
nä, nu tog jag i igen, inget kräks..
så dyker johanna upp, taggad till tårna maskerad a'la 80's på Heiskroken.
bara att svida om och följa strömmen alltså.
fullt ös medvetslös, vad kan slå ett dansgolv fullt med färger och glada åttiotalshits?
om inte ett gäng freeridecasanover. självutvald sällskapsdam som jag är, i princip sålde jag mina vänner till dessa pojkar och kvällen slutar med efterfest på hotellet, vårat hotell, sas radisson, arbetsplatsen, efterfest.
jag är ju inte den som är den, jag är den som är star struck.

väckaren mördar mig 08.30 efter 2,5 timmars sömn och hej jobbet och nyfunna skidåkarvänner igen.
men man lever bara en gång, isjhe sant?

jag vet vad jag gör nästa säsong iaf. återförsäljare av det genialiska märket VOLEURZ.
kollektionen för kommande vinter är hothothot. kanske något för lokala faciliteter som stale?
ring darren r.

puss.
snart är jag hemma igen.
med en skadad lever och ett glatt humör.