29 timmar och 35 minuter.

Det känns som att det mesta handlar om 29 h och 35 min nowadays.
När jag väl jobbar, så jobbar jag typ 29 h och 35 min i sträck. Samma tidsaspekt gäller om jag väl lägger mig för att sova. Sen kan de ta typ 29/35 dagar innan jag jobbar igen. Eller så är jag alkoholiserad 29/35. Eller så tar de typ 29 tim och 35 min för mig att svara på ett sms, ringa upp, eller allmänt ta tag i något som behöver genomföras. Som att packa.

Om 29 timmar och 35 minuter börjar jag min resa och flytt. Då flyger jag min kos. Inte till varma kos though utan fjällvärlden. Norge, Trysil, SAS Radisson väntar. Vad som inte väntar dock, är tak över huvudet. Jag har ingen aning om var jag ska dumpa min 20kilos väska när jag väl anländer på torsdagsafton. Kan hända att jag får snickra ihop ett skjul, snickerikunnandet ligger ju i släkten... Annars kanske jag kommer åter igen hem på en vecka eller två.

Det är där det knepiga med packningen smyger sig in. Jag vet inte hur länge jag blir borta, men har satt min personliga maxgräns på majmånad ut, sen väntar festival och jobb på indiska? Jag vet heller inte var jag ska bo, och därmed vet jag inte vilka personliga tillhörigheter jag behöver för min egna överlevnads skull. Man skulle kunna tänka att allt kan köpas för pengar. Men norska pengar är dyrare än svenska och Trysil har väl ungefär ett utbud av två KIWI (läs: willys), 65 nedfarter, tre hotell, ett s.k postkontor a.k.a tillhåll, och ett Eurosko. Och fråga mig icke vad dom rökt på när översta toppen på näringskedjan för Eurosko bestämde sig för att öppna en butik i Trysil.

Iallafullafall. Hur packar man 20kilo på smartaste sätt? Viktigt att inte förbise är att väskan i sig väger 3.7 kilo. Snabb grundskolematte ger mig då en packning på 16.3 kilo. Då ska vi rymma täckbyxor, tjocksockar, långkalsonger, vinterdojor, men även något par not-so-much-vinterdojor för att jag stannar över våren. Sängkläder, handdukar och trosor. Vem vet när jag får se en tvättmaskin nästa gång? Så rejält med småtrosor blir det. Sen var det fullt. Mai gadd. Man kan ju få huvudbry för mindre.

Jag sover på saken och återkommer.



Morgondagen bjuder förövrigt på fika hos farmor, förbititt hos momme och moffo, inhandlande av kängor eller något man inte fryser lika lätt i som converse, uppsägning på ICA (freedom efter fyra år, jag kan inte tillräckligt kommentera detta faktum. men det är med någon slags skräckblandad förtjusning jag gör't) och hejdåfika på waynes. av allt att döma kommer hejdået mest ske mellan mig och min GIsallad. men det kan likväl bli sentimentalt det med.
känner du för det, har lust och tid så får du gärna titta förbi. jag bjuder icket på fika för min norgekassa måste stå sig. (vem vet, jag kanske inte ens får någon lön för mitt jobb? det har icket kommit på tal iaf.) men det kan kännas tryckt att säga hejdå på något vis. kanske dör jag i flygplanet på väg, på bussresan eller så halkar jag och bryter nacken inne i köket på hotellet.

nog om detta. nu ska jag se hur många par jeans man rymmer i en handväska och sen nöjd med resultatet krypa till sängs.

see you wouldn't wanna be you.