bigtime life meltdown.

jag har nu varit beyond all typ av mänsklig kontakt i nära 22 timmar (bortsett från inköpet av rostbiff på ica då mössan åkte långt ner och huvan högt upp), och kommer snart göra en både fysisk och psykisk vurpa likt rachel zoe, per elofsson eller britney spears. det var längesen, allt för längesen jag spenderade tid med mig själv, vilket aldrig är en bra medicin. då kommer liksom allt på en och samma gång istället när man väl stannar upp.

det är pure psykiskt. en såndär ledsam och hopplös dag. jag är ful, tråkig och tjock. alla livets små och större felsteg och misstag hinner ikapp en, och fastän jag inte ångrar något så önskar jag att vissa saker var ogjorda. if it makes any sense. jag föbannar mig själv för att jag försummar och försummat nära, kära och även dom dära.. förstår inte varför jag aldrig räcker hela vägen och ända fram? and so on and so forth.

och när livet tagit mig längst ner på psykobotten, kan jag inte undgå att fundera på vad som ska ta mig upp?
isolering i trysil? hälsoresa med creme de la creme till tromsö? -eller var det trondheim? sthlmsetnologi? lägenhetsstädning i oslo? crimnal minds-kriminologiande? barnpassning in amerikat (vilket låter som den starkast lysande idén när jag knappt kan sköta mig själv), kärleken? skebohankande och runtomkringvikande i kära kära inavlade skellefteå? stadsplanerare? volontärarbete i egypten? and so on and so forth.

förmodligen kommer även jag, den superduperambivalente att fatta ett beslut, följa med strömmen eller whatever. och förmodligen kommer jag inte bli lyckligast av det, utan så småningom vurpa igen, bli upplockad och fortsätta resan mot nya mål. and so on and so forth.

livet as I know it.

söndagslistan.

-funderar starktstarktstarkt på att klippa page, just for the thrill of it.
-längtar efter den 25:e mer än någonsin. -lovely mac kom till morsan.
-önskar att någon/något kunde peka, bara hinta en aning om vart livet is suppose to take me.
-känner sommarens slut flåsa i nacken.
-tänker äntligen baka de omtalade muffinsen/arna till veckan för jag,
-är nämligen långledig.
-behöver tvätta och städa. flyttstäda.
-förbereder leksession till årets crayfishfiesta.
-vill, av någon oförklarlig anledning, tatuera mig, very badly.
-ska spendera söndagen genom att ligga i soffan och se entourage. 2008 års julklappar som ännu står orörda.
-titta gärna förbi. det kan lätt bli lite ensamt på söndagar.

He fa int se fattiugt ut!

Lite sådär halvimpulsivt och i sann E.Nilsson-anda -helbusigt, styrde vi kosan norrut under lördagen för lite kalas. Det blev allt vad man kunnat önska och lite därtill! (Ge och ta lite överdrift) Den återstående frågan är dock, varför har Pytte inte nöjt sig med ett kalasarmband, utan har två? Kan det vara någon slags pantsättning för att jag skulle slippa bete mig? Inte behöva vara som andra utan som mig. Lite rörigare, lite skränigare, lite mer så att säga?!

Efter helginledningens fredagsbravader med topp-Kåffe In-reunion, och sen detta bus kan jag inte annat än ge helgen fyra av fem toast. Kalasbra!

Allitd lika trist though att helgen tar slut triljoner gånger snabbare än den anländer. Jag skulle nämligen behövt städa, både mig själv och lägenhet innan jobbmode igen, men hamnade på balkongen i kvällssolen tillsammans med Bella&Edward. Nu är det inte annat än sängdags, eftersom gårnatten enbart bjöd på körsnarksövning a'la Toolanens och 45gradig hetta i skinnsoffa.

Höres. Håll höjd så länge.

Puss

what goes around

kalla de karma eller va falls ni vill.

för tillfället är det lite rörigt. livet i sig.
lite mer än full rulle potatisbulle, något annat än stress,
de är liksom bara en röra.

så när lilllindholm vill mojsa ner under täcket en torsdagskväll kl 23, efter en ohygglig onsdag kväll som blev natt som blev torsdagsmorgon..,står det liksom skrivet i sten att grannjyckarna ska ha körövning.

det är som det är. klapprar man upp genom trappugången och hälsar brevbäraren god morgon var och varannan natt, kommer bebisen i huset mittemot få kolik, paret ovanför påbörja det tredje världskriget, eller hundarna utanför öva inför kommande säsong av körslaget så fort man ägnar en tanke åt sänggång.

det är som det är.
puss

vem är jag? vad vill jag? vart ska jag?

funta lite på det är ni snälla.

rea på top notchs?

det kostar på att ligga på topp. jag skulle inte vara sen på att haka på en utförsäljning av topplaceringar.

väckaren skränade vid 07.45 i morse, 08.45 fick jag mig upp. magen kändes som en smärre tsunami, huvudet som stormen gudrun och utvändigt var jag bokstavligen talat skrämmande lik Joker, the Joker.
blev varken överkörd eller beskjuten i ett drive-by påväg till jobbet, så väl där hoppades jag på jordskalv eller rånförsök.
istället fick jag sju pall med varor och ett a4 med outförda uppgifter att fullfölja.

men vad gör det när man bara lever en gång, var ung en gång för längesen och hade flyförbenat roligt under gårdagen?
jag är beredd att påstå att sommaronsdagen blev top notch, alla personangrepp, skällsord och tabbar till trots.

imorgon är det jag som går in på jobbet 1 och ½ timma tidigare än schemat säger för att fullfölja de påbörjade, det vill säga 07.30, därav en hemmatorsdagskväll utan dess like.
den ska jag ägna åt att finna svaret på frågan,
"varför är (med några undantagsfall) alla byggföretags loggor röda och vita?"
och äta eartholdmans.

håll höjd.

holy macarony!

så var ännu en hård helg för de hårda till ända.
vaknade i morse med fläskläpp och bakismage
och sen dess har det bara gått utförs.
kände ett oförklarligt crave efter trysils egna säsongsrätt kylling,cous-cous och wokgrönsaker.
så i stället för att styra stegen mot frasses, gick jag till ica.
men kraftansträngningen var brutal och sweetchilisaus kombinerat med smygsprucken innerläpp är inte pop opp i topp.
nu ligger jag så här i soffan som en säck pellets. om dryga timman väntar klassåterträff som jag glatt föreslog skulle passa en solig söndag som denna.
the story of my life, alltid lite vatten över huvudet.