och hon gjorde det!

fyra år inom serviceyrket.
igår kom det.
efter allt för mycket pressure, total prestationsångest, lite stress, mycket jobb, idioter, idioter och åter idioter och en kassaapparat som bara gör som den vill, står jag framför skärmen från hell och inser att allt håller på att falla ihop, min reaktion blir ett:
KU..kse, kuse! Inför kunder, medarbetare och kassaapparaten från hell skriker jag ut detta könsord som jag försöker forma till en synonymhäst. det har aldrig tidigare hänt. inte i kassan på ica, inte på stadium, inte på indiska, inte någon annanstans.

KUK tänker jag, lägger på ett leende och kör vidare.

fredag 12.00,kassagenomgång kåffe in.
16.30, förberedelse, kåffe in.
22.30 hemgång.
00.49,blir väckt av mobiltelefonen. en full föredetting ringer.
01.12,föredettingen är hemlotsad genom telefonen.
lördag 07.30,väckaren ringer
08.58, stämplar in på ica
17.02, stämplar ut från ica. har däremellan haft 45 minuters rast.
17.20, genomfrusen har jag tagit mig till kåffe in, byter outfit.
17.30,börjar jobba.
01.09,sätter mig i bilen hemåt efter en ryslig dag.
söndag 09.00,väckaren ringer.
11.58,stämlpar in på ica, sen för första gången på fyra år på grund av långtradare och snö.
21.03,stämplar ut från ica med 46 minuters rast.

det jag vill ha sagt är att jag är jävulusiskt stirrig just nu och att jag söker lite cred.
imorgon börjar jag inte förrän 16, så jag kanske hinner blogga om något spännande innan dess.

puss

done deal

jag tycker det gick åt helvete.
fråga dom andra så tror jag dom har en slightly mer positiv syn på kvällen.
men det är sedvanligt. ständig kritisk pessimist.
in glider karjalainen 20.00, två timmar efter kaoset satt i gång:
"men vadå, vad är det som gått dåligt då?, har du tappat något?"
"nä..nej, men..nä, de har jag inte.."
"nä, då så. då har det ju gått bra."

tänk om jag kunde tänka som han.
det kanske kommer med föräldraskapet?

imorgon ringer väckarklockan 07.30.
jag kommer vara hemma cirka 01.45.

förvänta er inget bloggeri bara.
get a life istället.

hej.

schyssta pucks

dagens skvaller: bloggtretusen lägger ner!
himla synd säger jag. inombords skrattar jag värre än hansochgretahäxan över att den lilla bloggensambeln inte höll längre än så. HAHA! bloggar ni inte med mig, bloggar ni inte alls.

dagens skämt: "det var en snubbe som alltid brukade köpa gurkor, men denhär gången köpte han inte gurkor, han köpte bananer, så då frågade expediten, du snubben, varför köper du bananer? och snubben svarade: det var slut gurkor."

dagens sanning: emelie ås lägenhet är riiiiiktigt risig. det säger jag er som ska och kolla på den. usch. kolla inte ens in den, den är inte värd det, det är ett vrak. dessutom är getberget sjukt ocentralt, ovärt. låt någon hemlös stackare ta över den istället. finns en tjej, tea tror jag hon heter, hon kan få ta den. kolla inte ens in den, inte värt det. nämnde jag att den är orimligt dyr också, hörde hon skulle ha närmare millen för den lillettan..

dagens middag: köttbullar och mackisar och till efterrätt stekt kyckling med grönsaker och en karrapåse.

dagens blodigel: kärleken.

dagens irritations slash -retobjekt: all vin och spritreklam på tvn. bara för att narra mig. för att jag i helgen har en 29 timmars jobbhelg och inte annat än kommer få lukta på alkoholen. dom vet hur sugen jag är dom jävlarna.

dagens googlesave: vett och etikett inom restaurangbranschen. imorgon går jag från barista till servitris och min förkunskap är lika med noll. att sätta oss kåffeinister på det jobbet blir som att släppa lös "en annan del av köping"-gänget i en porslinsaffär.

that's all folks.
håll i hatten!

det var det värsta!

här har man gått och duschat och borstat håret för man trodde man skulle få möta civilisationen genom en fika. men vad får man höra? det blir kinamat istället. inte ens pizza. huh. och jag som nyss ätit middag. dessutom. egentligen är jag väl inte den som är den och tackar aldrig nej till mat.
men det ska jag säga er, sminket skippar jag.

håll höjd!

idag har jag jobbat 12-22.35, utan rast.

men det var inte vad jag skulle babbla om hära.
det jag hade tänkt delge var mer i stil med att jag är så jävlajävla diarrévomeringsless på att bo längst ut i universums utkant där inget händer, jag har två överbeskyddande päron och det är snöhelvete överallt. fy fan.
snart köper jag mig en lägenhet om än livet ska visa sig bli sånt att jag bara bor där december ut. mindre ränta säger jag.
ge mig ett heeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeem.
eländigt har aldrig känts mer passande som beskrivning av min livssituation.
egentligen är jag inte ens bitter.

allting är som vanligt men inget är som förr