kalla mig materialarN

av någon outgrundlig anledning tyckte jag visst mig förtjänat dessa två idag. impulsshopping innan jobbet. jag tog dom på volley så att säga. air max nr. 3 i ordningen. nixon vega the second. lätt värt!

hisskompisen

tealindholm gjorde klassikern och föll pladask.

tidsfördriv

jag sysslar inte särskilt mycket med ord i dessa dagar.
som mötet med linnros häromdagen. jag ville säga något inspirerande, häftigt, kanske imponerande och uppseendeväckande. allt jag fick ur mig va: hej,tack som fan.
kolla in detta hopkok istället så återkommer jag med lite sommarbilder.

norrländsk vackerhet.

fulkultur

som finkultur fast lite yngre

ett annat misstänkt tidsfördriv.

när man klipper sig och skaffar kneg

tummen ur

Som vanligt ska det vara ett jäkla bök för frk Lindholm att få den berömda tummen ur.

Den tilltänkta hemresan som samfaller med kära Trästocksfestivalen blev helt plötsligt 1000kronor och en bussresa Umeå-Skellefteå och en dag off from workwork mer än tänkt.

Vilket får mig att tvivla ifall jag verkligen ska genomföra skiten. Dock känner jag mig själv så pass väl vid detta laget, att jag med säkerhet vet att jag skulle slita hår, naglar och lemmar av mig om jag väl satt fast här på Osterhaus gate när kalaset på hemmaplan går av stapeln, dessutom med vetskapen att jag hade kunnat vara there and not here.

Nu måste bara chiefen än en gång smörjas för att detta ska kunna gå i lås. Vem vet, innan jag har pusslat färdigt kanske resan hamnar på en hel månadslön? Men lik förbannat ska jag hem näst sista helgen i Juli.

Sa någon WayoutWest och Halmstadbesök i Augusti förresten?

-Hej studielån!

när man minst anar det..

..så slår den till, Grinigheten. Helt plötsligt är allt illa.

De utmärkta paltarna från Farmora hemma på Jörnsvägen känns all of a sudden som en för mycket och gjorde mig plufsig istället för mätt och belåten.

Jag blir grinig av det faktum att jag fått 8190nok i restskatt och måste agera ifall jag inte ska måsta betala igen den summan. Devillsäga, ställa mig i dendär förbenade kön utanför skatteetaten och bringa jävulen.

Det är bajsigare än bajsigast att jag reade ut min P&L-biljett för halva priset och att någon random 14åring dansar conversen av sig nu på Borlänges gator till tonerna av sommarsolen, samtidigt som jag är stuck at Karl-Johan, i en tvärhet lokal som saknar uv-strålar, aircon och festvalfeeling.

pojkar är bajs.

det är totalt omöjligt att hitta ett boende i åre, och känns totalt omotiverande att söka efter denna nål i höstacken since jag inte ens är säker på om jag ska hoppa på eller av pluggtåget. samtidigt går det mig på nerverna att jag aldrig kan ta mig i kragen och fatta ett beslut. satsa på framtiden eller leva i nutiden?

försöker mitt i all denna sörja minnas tillbaka till mina sex veckor bortom tid och rum och blir bitter över att det inte är fortfarande.

Det är så bajsigt för solen skiner ju, det är sommar, jag är 22 år och fram till igår var allting bra.