man frågar sig gång på gång, hur är det möjligt?
en gammal dänga från svensksvenska just d har jag för mig.
Jag brukar ofta få för mig att jag skulle passa som jord i vanten som terapeut eller psykolog (lite för att jag då skulle få chansen att finnally lära mig stava till min titel. terrapeft. syckolåg), lite för att jag lätt inbillar mig att jag förstår beteenden och sammanhang, personer och sätt, och väldigt mycket för att jag väldigt lätt snöar in på saker och blir lite småbesatt. och så förundras jag livsöden och trasiga liv.
I allafall, vad jag inte kan reda ut är hur jag, en vän av ordning, alltid lever i kaos? På många vis, men kanske främst rent fysiskt. Mitt rum ser ut som något taget ur något sammanhang som ett skräckexempel i något sammanhang för hur man inte vill att det ska se ut. Och såhär blir det lätt. Väldigt lätt. Damm, kläder i högar,böcker, vykort, dvds, väska på väska, tidningar, kvitton, drickesglas, en och annan tekopp, en ouppackad bag, lite sprit, snorpapper, skor, räkningar, smuts och under, mitt ibland, emellan allt detta finns ofta något viktigt som jag behöver. Dagarna kan lättvindigt passera och jag kan tänka en, två, och till och med tre gånger, att "imorgon ska jag minnsann ta tag i detta". Vilket jag inte gör.
men så slår det till ibland. efter shoppingrundor och krogrundor på heltid i stockholm, när man äntligen får chansen att återfå humör och sträcka ut gamla slitna leder, nä, då ska ordningen i mig smyga sig på och jag rensar allt som kommer i min väg.
eller natten innan julafton, efter att ha jobbat 8 dagar i sträck, vissa med dubbla arbetspass. då, ja då minnsann ska det julstädas, och pyntas.
eller som när man legat däckad en hel dag, med snorpapper, febertermometer och puff i näsan i högsta hand, och ska upp för att ta sig ett glas juice kl. 01.30 ( man dricker juice för att det är godare än äckelvitaminCbrus, och intalar sig själv att det är samma idé), kommer ner igen och ser bombnedslaget, då ska ordningen ordnas.
varför? varför detta lite lätt slaviska beteende på missunsamma tider och tillfällen?
3 kommentarer:
Precis som med bitterheten, så ligger detta smått bisarra beteende i släkten. Det är bara att ge efter för strömmen.
Kram
Ja, instämmer med föregående talare. Tyvärr är det tydligen så att dina äldre släktingars beteende har smittat av sig i större utsträckning än någon kunnat ana... Så inte nog med de högar av ärvda kläder, skiten bara fortsätter att komma. Men ta det lugnt, det betyder ju iaf att det inte är ditt fel!
Kram
Under din utbildning till leg. psykoterapeut skulle du säkert stifta närmare bekantskap med mr Freud och han skulle säkert hitta svaret på varför dina städil kommer vid speciella tillfällen.
Skulle för egen skull också vilja ha svar på samma fråga.
Skicka en kommentar