lön+ledighet=lättja?

nja. snarare frosseri, eller rentav vällust? i baren gäller högmod.

it's out there!

om det inte stått klart för er tidigare, är det i allafall kristall nu.
jag är världens sämsta medmänniska och vän. i'm not worthy to be kallad vän.
missade ingrid och kusinstinas födelsedag i september.
glömde emelies senare den månaden.
hade familj och släkt, och utlovat kalasbak som påminde mig om faders femtio år.
kommer inte ens ihåg om jag kom ihåg anna.
hade släkt och familj som påminde mig om morfar turning 80, var dag fram till the happening.
tänkte bara på mig själv på julafton.
innan dess hade amandas födelsedag passerat ouppmärksammat.
firade nytt år utan att gratta sandra på 22årsdagen.
glömde lovisa de första jag gör 2009.
bloggkollar och läser att maria skrivit om sin stora dag, försöker lite smidigt gratulera på dagens sista timma.
skickar ett "grattis i efterskott" till ewe, någon dag efter den stora dagen sjätte.
ignorerar arbetskamraten som fyller 30.
lovar mig själv, och andra att för guds skull inte glömma sara när hon fyller 21.
sara fyllde år den 12, sisådär fyra dagar sen. och de har jag missat.

jag säger det här och nu.
min födelsedag i år existerar icke.
ingen göra sig besvär, för de gör icke jag.
och fyller du år framöver kan du inte förvänta dig att jag kommer ihåg dig.
du är mig kär.
bara inte tillräckligt tydligen.
jag är sär.
och om fem timmar kliver jag upp för att åka till norge.
man kan ju hoppas att det gör mig mänsklig igen eller nåt.

det är så svårt när det inte är lätt

som vanligt kommer här ett inlägg för långt för att kallas blogg, för kasst för att kallas krönika.

jag hade tänkt plita ner ett inlägg tidigare i veckan, tidigast i veckan, i måndags snarare.
det var ett kul upplägg om hur ledig jag skulle bli framöver. en helledig helg, faktiskt ledigt från onsdag och typ framöver längre än en vanlig människa planerar, förmodligen längre än vad min storkontrollkusin planerar. och så tänkte jag lägga upp lite beting alternativ.
typ
1. chefen från kåffe in ringer och skiter fullständigt i hur svullen jag är efter torsdagens (morgondagens) operation och tvingar mitt samvete att tacka ja till jobb hela helgen. 1,2 gg pengarna.
2. chefen från kåffe in ringer i panik, just hemkommen från vietam, lördag em. och har insett att här hemma har livet rullat på som vanligt och influensan har skördat offer, själv är hon flygplans slash airconditionsjuk och jag tvingas tacka ja till jobb. 2,5 gg pengarna.
3. indiska ringer och vill ha lunchersättningspersonal. 5,7gg pengarna.
5. ica, eller någon från ica ringer och behöver ersättning. 7.3gg pengarna.
6. förenta arabemiraten ringer och vill ha en skyddsling. 100000000007,56 gg pengarna.
7. norge ringer och vill att jag ska provjobba. 100gg pengarna.

i tisdags ringde norge. eller snarare hege fra sas radisson trysil. (väldigt viktigt att gå upp i ton i den meningen för att fånga känslan.) japp, så fredag morgon flyger jag till utomlandet för att servera stenugnsbakad pizza och göra lattes. tror jag. de blir ett mäkta jehu bara att ta sig dit, och emellanåt har jag hunnit tänka att de kommer gå som smort dehär. förmodligen kommer jag tappa mig själv någonstans vid garermoens gate 5, tappa stinget i sas radissons piazza och tappa fattningen när jag lastbilsliftar de många milen hem igen på måndag eftermiddag.

och så tänker jag, nu får jag mitt jävla äventyr ändå. när jag ligger i kärlekens morgonrock och äter hans chokladbollar och scones, i hans soffa. och ser aladdin som han laddat hem åt mig. det kan inte bli mer tvedtydligt och ambivalent. livet. viljan. önskan.

på något vis ska livet alltid bita en i häcken ändå.

i min ordbok

anna ternheim - flicka med för mycket östrogen och fatalt ful popfrisyr. allt som oftast bärandes kostym för formens skull. lägg därtill förstora skor, ärvda av clownen coco, ju klumpigare desto bättre. Till sinnet fortfarande 17 år med bekräftelsemani. Obekväm med sig själv, obehaglig för andra. Påminner om den gamla klasskamraten du hade men aldrig fick grepp om. Aparmar.

det är kvällar som dessa som veronica tänker tillbaka på de vackra orden som den överförfriskade norrländska asiaten mumlade fram till hennes föredettanuvarandeharaldrigvaritkommerkanskeblivemvetviläserbaraskvallertidningar snookkillen. och vidare intalar hon sig själv, "det är där dom finns, fansen. i verkligheten. inte bakom något penisliknande pris på grammisgalan. in your face anna t."

är min tävlingsinstinkt lite väl maxad med tanke på att jag blir som en elefant på ecstasy och pms som inte fått sina mineraler på ett bra tag när jag tycker att fel vinnare vann?

hur är det möjligt?

man frågar sig gång på gång, hur är det möjligt?
en gammal dänga från svensksvenska just d har jag för mig.

Jag brukar ofta få för mig att jag skulle passa som jord i vanten som terapeut eller psykolog (lite för att jag då skulle få chansen att finnally lära mig stava till min titel. terrapeft. syckolåg), lite för att jag lätt inbillar mig att jag förstår beteenden och sammanhang, personer och sätt, och väldigt mycket för att jag väldigt lätt snöar in på saker och blir lite småbesatt. och så förundras jag livsöden och trasiga liv.

I allafall, vad jag inte kan reda ut är hur jag, en vän av ordning, alltid lever i kaos? På många vis, men kanske främst rent fysiskt. Mitt rum ser ut som något taget ur något sammanhang som ett skräckexempel i något sammanhang för hur man inte vill att det ska se ut. Och såhär blir det lätt. Väldigt lätt. Damm, kläder i högar,böcker, vykort, dvds, väska på väska, tidningar, kvitton, drickesglas, en och annan tekopp, en ouppackad bag, lite sprit, snorpapper, skor, räkningar, smuts och under, mitt ibland, emellan allt detta finns ofta något viktigt som jag behöver. Dagarna kan lättvindigt passera och jag kan tänka en, två, och till och med tre gånger, att "imorgon ska jag minnsann ta tag i detta". Vilket jag inte gör.
men så slår det till ibland. efter shoppingrundor och krogrundor på heltid i stockholm, när man äntligen får chansen att återfå humör och sträcka ut gamla slitna leder, nä, då ska ordningen i mig smyga sig på och jag rensar allt som kommer i min väg.
eller natten innan julafton, efter att ha jobbat 8 dagar i sträck, vissa med dubbla arbetspass. då, ja då minnsann ska det julstädas, och pyntas.
eller som när man legat däckad en hel dag, med snorpapper, febertermometer och puff i näsan i högsta hand, och ska upp för att ta sig ett glas juice kl. 01.30 ( man dricker juice för att det är godare än äckelvitaminCbrus, och intalar sig själv att det är samma idé), kommer ner igen och ser bombnedslaget, då ska ordningen ordnas.
varför? varför detta lite lätt slaviska beteende på missunsamma tider och tillfällen?

+

jo, jag glömde även de födelsedagar av alla dagar som passerat. jag missade dom.alla.
rosenknoppen sandra, morbror björne, bloggarnas bloggare mar.
jag glömde dom alla.
här snackar vi verkligen lev livet och skit i andra. (för dom lär ju inte göra en tillstymmelse till att komma ihåg dig, frekin idiot.)
och så glömde jag de tvärsäkert bästa med 2008, en vecka i egypten. utan den vitaminboosten hade jag inte kunnat casha in som jag gjort i december. då hade jag legat i rännskita och lunginflammation först av alla. istället härdade kroppen ut och tog allt på sluttampen istället, lagom till att sjukdomarna härjat runt några vändor i kommunen och blivit än mer inavlade och mysiga. det gäller att göra dom rätta valen i livet

vad man gör och inte gör.

ångestavjundsjukan steg mig, som så mycket annat, över huvudet och mynnande till syvene och sist ut i en kalabalikartad förkylning. både haunnakan, marias magiska mödraskap, röda dagar, blåa dagar, klem-dagar, mellandagar, reor, svarta dagar, nyårsfirande, aftnar och dagenefterdagar har passerat, likså alla mina gratispengar som jag fick den 24:e. nu ligger jag här och pustar och frustar ut alla dumma baciller som kommit åt mig. vi behöver inte gå närmare in på det, men fastän jag inte jobbar med bajs och kräks,eller småbarn så har jag mött massiva mängder av baciller de senaste veckorna. två lediga dagar i rad var vad jag kom över denna jul, imorgon börjar vi, och om eftersom chiiifen och chiifens mö gled till vietnamn så måste jag infinna mig på jobbet, febrig eller ofebrig.
en sammanfattning av 2008 skulle suttit fint, jag blir så närnostalgisk när jag läser alla andras, men since jag har ett kort,lång,när, och därtidsminne sämre än nemos doris, så är allting väldigt oklart. men i sin korthet lyder det: jag var bitter,jobade, blev kär, jobbade, blev sambo, jobbade, blev rädd, jobbade, var på bröllop, jobbade, blev dumpad, blev bitter, jobbade, schtekte i stockholm, jobbade,jobbade,jobbade,jobbade, var genombitter, jobbade och vips så var 2009 ett faktum.
och nyårslöfte då?
tjaa, typ, lev livet och skit i andra, dom kommer ändå skita i dig.
puss och hej