jag har så djuriskt tråkigt för tillfället.
men så kom jag att tänka på min arbetskamrat.
har i och för sig rätt många av den varan med tanke på mängden anställningar jag besitter.
denhär gången var det jennifer som kom på tal i min tanke.
jennifer jobbar på kåffe in och går skola. man skulle lätt kunna missta henne för att vara äldre än vad hon är.
hursomhelst jennifers pappa är en stjärna! jag har inte träffat honom, men historierna är många och dom får mig att skratta, även på håll. det finns många pappastjärnor i min umgängeskrets men jennifers far måtte ju lysa starkast av dom alla.
han är ett matematiskt snille. och så är han, vad man skulle kunna kalla, människa av naturen. dessutom går han runt i träskor tjugofyra/sju, året om. men det är egentligen inte det roliga med honom.
det underhållande är den senaste historien jag fått höra.
jennifer och hennes bror har varsitt alldeles egna alldeles särskilda sparkonto. pengarna på dessa konton har gjort mycket för världen. eller åtminstone skellefteås diken.
det är nämligen så att jennifers pappa tvärnitar varje gång han ser en petflaska i diket. spelar ingen roll om han kör 110 på efyran eller befinner sig någonstans mellan skellefteå och ursviken. han stannar. kliver ur bilen i sina träskor, hämtar flaskan, åker och pantar den och sparar slanten till sina barn.
jennifers pappa är snål, och miljövän. vi skulle behöva fler sådana.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar