jaha, så jag är inne i mitt jobbahelahelgendygnetruntpass och det gör att jag äter hela tiden, tänker i annorlunda banor och blir väldigt,väldigt, väldans lätt stött i kanten och har en oerhört bitter uppsyn på saker och ting.
därför var jag otrevlig mot grapparna som glatt rullade in på jobbet igår 00:40. inte kunde dom ens förmå sig att ta med sig bror min, eller julia. hallå.
i allafall, jag tror att råttet är mågat nu efter en dag på ica. må vara halvaprisettanten som köper tre vindruvor och vägrar betala fullt pris för att en vindruva kan möjligtvis verka en aning stött i kanten och ha en tendens till att verka börja bli brun. jag pallar även tjocka svettsten. jag vet inte om han heter sten, men svettas som niagarafallet gör han, och luktar som en svinstia, och så hör han dåligt karln, så man måste alltid slicka hans öra av närhet för att han ska uppfatta vad man vill. jag bemöter dom alla med mitt icaleende, lika falskt som blondinbellas leg.
men när killen som myntade hallonbåtsbäbisarbajset kommer in och, som en av glenns, vad jag har uppfattat det, närmre vänner inte har den blekaste att vi inte längre kilar stadigt sedan tre, t r e ! veckor och två dagar tillbaka, och jag blir den som måste, med icakassan mellan oss över ett fyrpack öl släppa den bomben, ja då vill jag bara dra åt snaran. alltså hallå. jag berättar förnedrad för mina vänner, det är min plikt. men vafalls, hans vänner?! ska jag måsta dra det lasset även?
sånt gör mig bara än mer säker på att när jag i december åker för att röka,röja,plöja på till hoffmaestro och timbuktu, inte tänker hänga med planet upp till norr igen. det är den riktiga bomben.
nu är jag öff för lite föreläsning för gudsystrarna om livets hårda väg,
sen är det jobb.
håll i hölstret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar