http://www.facebook.com/video/video.php?v=386660790517&ref=mf

en värdig säsong kräver ett fullvärdigt avslut.
so here it goes, för er och för mig som vill minnas den bästa vintern och vårstarten genom tiderna.

många kom tillbaka, som mannen med hörselkopor, danskarna, ryssarna, polackerna, svenskarna, klamydian, halmstadarna och dallänningarna.

andra avstod ifrån att återvända, så som JOSS-crew, (och lika bra var väl det.), frukostflingorna, påsksolen, förkylningen from hell samt magproblemen uteblev.

andra gjorde liksom gästspel, johanna, som hann förbruka hela trysils penicillinförråd (med hjälp av hugget carlgren..), linda som sa upp sig på en post it, hon i sagbruket som jag aldrig förstod vad hon sa, men som jag ville klösa ögona ur, hon som "baara stata om" hela hotellets kassasystem när vi hade 450 törstiga gäster uppe i sagbruket, stöttepelaren gedde, bland så många andra kära.

jag tog mig till idre och åt neonfärg. jonas hoppade högst, och ingenting och allt var egentligen no big deal. 36 legendariska timmar.

vi genomförde som sig bör, några hektiska julbord och mitt i ruschen fick jag ett samtal av Anders Moneybrother Wendin - den självgode.

vi åkte till sälen och det med råge! ingen vet vad som egentligen hände, allra minst jag, men HC kommer alltid ha en särskild klang efter säsong 09/10!

otaliga resor till oslo som en efter en toppat varandra.

det var maskinen, jamie t, no hoffmaestro och främst osterhaus gate och skellefteås finest.

det har vart rekordmycket snö överallt, förutom trysil, istället testade vi hotellets sprinklersystem, både en och två gånger..

ski puben, t2 och knettsetra har alla fullfört sitt jobb inte minst när vi gick och vann musikquizet, spelade bongotrummor på scen och vann en gratis lunch.

the box-virginity togs under en toppensesh, en toppenkväll, på toppen av äventyret tillsammans med pepparkakorna. och efter det antogs dom, en efter en, utmaningarna, boxar hit, blåa hopp dit, och nog fasen var jag och härjade i parken trysil tillsut.

och så avslutade vi med att överbefolka hotellet, med sisådär 170%, utmana ödet för att se att även det gick att ro i hamn, och fira av en trots allt obeskrivlig säsong uppe i skybaren där man ser blått, klädd i 80-talet, med fri bar, gott humör och ännu en epok har gått nått sitt slut.

det har vart good times, bad times och allt däremellan. over all hade jag inte kunnat tänka mig en bättre vinter.

nu blickar vi somsagt uppåt och framåt och ses när vi ses.

tack för allt, förlåt för allt, på återmötande mina vänner!