alternativare kärlek

alternativ kärlek

Jag har förövrigt tagit ut skilsmässa med min man. No more önskelåtar från the husband. Och inte bara han. Skilsmässa väntas med det mesta för tillfället och jag riktar om livet. Och tillfälliga soundtrack istället. Tror det kan bli kanon!

denhärtjejenbehöverettuppsving.

Idag var en såndär klockren simpel dag. Det var kanonkallt ute så julia, jonas, joakim och jag bänkade oss inne på Rialto, the fik. Väldigt få bekymmer och väldigt mycket värme.

Vi pratade om det mesta som är ingenting och mådde bra. Åt gott gjorde vi även.

Sen vet jag inte vad som hände, om det var den hänsynslösa kylan eller faktumet att Leksand förlorade kvällens hockeymatch, men Jullan damp rakträttner. Sådär till botten som jag trodde bara jag (och om jag ska lita på hennes ord, även kusin) kan.

Jag blir så hemskades moloken när hon inte sprudlar sådär sprittande. Men! Som alltid lever hoppet, och på onsdag kidnappas vi till Oslo för hotellsängar, lyxfrukost, kamrater, shopping och baluns. Till dess blir det er uppgift att lyfta henne från råbotten.

angående tolles teori om tvärvuxna

tolkis brukar prata om att brorsan bland andra gått och blivit tvärvuxen.

de är väl egentligen inget jag som lillasyster märkt av. (bortsett från att han tydligen ger sig på spackling i kök och annat som jag bara trodde pappa var kapabel till av oss i familjen l.)

men så snubblade jag över denna länk, Torggubben , och undrar om det är tvärvuxenheten eller bristen på tillfälligheter slash otraditionen som ledde till utebilven snögubbe hög som ett hus?

kärlek vid sista ögonkastet,typ.

alla hjärtans dag. ännu ett såntdär internationellt partytrick.

men jag ska varken klaga eller vara bitter. har avnjutit världens bästa lördag, en all timer, i oslo.

kan sammanfattas med demonstrationer, mjölkmage, vinmonopolnot, andra ord med andra ord, osterhaus gate, kanonfolk - skellefteåfolk, en och annan gotlänning, maskinermaskinermaskiner, sicket segertåg!

och all crankness och hjärtesorg till trots så ringde min man på denna röda dag.

ja, jag har a husband, ett eget litet husband. vi rings inte var dag, vi ses knappt, har aldrig setts faktiskt, men det sägs att han är ägare av två bilar och har en kanonhöger, så jag är nöjd.

nu verkar det dessutom som att han styr gammsaaben mot trysil med en färsk jägarlicens i bakfickan, pappa G kommer vara så stolt.

tillbaka i trysil. personalsöndag tänkte jag, men det verkar vara ett utdött fenomen.

då gäller bara en sak, ledighetsansökan för jamie t och hoffmaestro, men kanske främst för maria,jp,eva och lindström. ni är så bra att jag återkommer fortast möjligt.

pussochkram.

livin' the dream!

här har ni killarna som jibbar med framgång på allvar.

det bara spritter i mig och jag undrar, när ska min framgångssaga börja skrivas?

konverterad jibbing.

lämnade brädan, eller ja, brädan var med, men tog kameran i högsta hugg och fick till mina allra första action shots som jag så gärna kallar dom.

det var Volcom Peanut Butter Rail Jam, det var Trysil, det var sol och det var Tolkis, Salle och Albin.

säga vad man vill men det är tre bilder, tre pöjkar, tre brädor, lite snö och mycket himmel. shotet kanske inte riktigt satt där och de där med redigering faller sig inte i min natur, men yet, jag är nöjd.

måste vända tillbaka dygnet. nu.

fortsättningsvis..

..kan jag inte undgå att fundera ifall det hade vart bättre att leva livet som lufsen här ovan, med 68 000 fans, och det bara på ansiktsboken. liksom.

njae. bäst hade väl vart att leva med lufsen, som hans lady. hah!

till och med masken har två ändar...

klockan var tidig morgonkvist efter sen personalsöndag.

men jag fick det ur mig till sist. det är vad som räknas.

och när jag blickar över bloggen börjar jag misstänka psykisk instabilitet, ena dagen uppe i trädtopparna för att nästa ligga krälandes och panikartat fastklamrad vid rötterna.

eller så är det bara livet.

och i livet som sådant har jag de senaste timmarna funderat på detta:

- SDSU eller inte? Och det som egentligen gäckar mig mest är att det ska vara så svårt för mig att bara ta ett beslut. Jag skulle vilja vara den som bara gör, känner, satsar, goes for it. Men jag är inte den som är den..

- ICA-Salle tog en randombild på mig i backen häromdagen med käraste systemkameran och sedan dess har jag och den inte vart ens nära på vänner. Fulare nylle får man allt bra leta efter. Självförtroendet ligger på botten, självtilliten ostabil och självsäkerheten osäkrad.

- På Söndag är det kärleksdagen, något som så många gånger gått mig obemärkt förbi. I år av alla år misstänker jag att jag kommer dö ifall någon inte bjuder ut mig på en date. Alternativt en öl. Alternativt en kombo. Sa någon testamente?

- Vad hände med att ta lätt på framtiden, leva i nutiden, vara tacksam för dåtiden? Jag nära på kvävs var gång det slår mig att 2010 är året då jag fyller 22 och vart sjutton har det tagit mig?

Jag har ingen bil, inget självhushåll, tamejtusan jag har inte ens ICAkort. (mina fem år som anställd till trots, shit va lame..)

Och hur ska man tolka detta då, kan man fråga sig? Att jag vill finna en man, som tar mig till US and A, köper mig en volvo och en villa, säljer min kamera på ebay och köper öl för vinsten, som dessutom ger bonus på ICAkortet?

eller?

det man inte förstår.

det man inte förstår är sådant som varför han slutade älska mig över en natt.

det man inte förstår är sådant som varför han hittar kärlek på nytt medan jag slutat känna. något. alls.

jag frågar: hänt något nytt på senaste?

han svarar: same old, same old.

så, av ren slump, möter jag henne, hon som var hans, innan han var min, över en GinFizz. vi som aldrig riktigt vågat mötas med blick, ord, ärlighet. jag biter i det sura ruttna äpplet, säger alla dom där klyschorna som varvat min hjärna både en och två gånger, "det var inte meningen att du skulle fara illa" "jag förstod nog aldrig hur mycket ditt hjärta hamnade i kläm.."

hon ler varmt tillbaka och svarar: "jag är lycklig nu.", vänder sig om, men innan hon går, tillägger hon:"dessutom tycker jag, eller vi alla, att du var bättre för han, än hon. den nya.", så struttar hon vidare i dimman, i lyckan.

det jag inte förstår är varför han, den mest rakryggade jag någonsin mött säger same old, same old.. och vart lyckan tog vägen?

toppen!

har jibbat med framgång i backen idag.

nu sitter jag med nudel/vitabönorskålen, knaprar på en morot, lyssnar på p3 (humorhimlen) och kollar resor till Bali.

skulle vara kanon om någon ville komma och hälsa på här för jag saknar er.

ja.

det var liksom dagens lägesrapport, toppen!