när ensamheten slår till

ikväll är jag sjukt ensam.

tolle och julia rullade hemåt vid lunch idag och sedan dess har jag jobbat.

det har gått åt hvetet. glas har krossats, springnotor har konstaterats, beställningar har missats and so on and so forth.

11 timmar senare har jag stämplat ut och checkat in på hotellrummet. mitt nya hem. bara det. hur tragiskt och ensamt låter inte det.

bortsett från alla mörka filmkaraktärer genom åren, så vet jag bara en annan människa som faktiskt bott på hotell. IRL. jag hade honom i en gymnasiekurs, han bjöd på "fika at dö vait månntain", hade två egna kids och var utslängd av frugan. hotell malmia var hans räddning.

känslan av hopplöshet och annat ledsamt byggs på av att jag har snoken full med grönt var, så till den milda grad att ögona snart ploppar ut. att jag, och jag citerar kollegan tompe: "låter som ett husdjur, typ en liten chiuaua eller en hamster kanske." p.g.a halsvirus..

av att jag faktiskt befinner mig i en av världens rikaste stater, fattigare än det flesta, vad gäller både kärlek och pengar. av vetskapen att skellhell kokar ikväll. och av det faktum att jag själv satt mig i den sits jag sitter.

ensamheten är ett pain in my ass och jag lär fram med en helmysig bok (det är ju trots allt lördag), för att inte vira in mig själv i grubblerier och funderingar och kanske ett och annat rep.