bigtime life meltdown.

jag har nu varit beyond all typ av mänsklig kontakt i nära 22 timmar (bortsett från inköpet av rostbiff på ica då mössan åkte långt ner och huvan högt upp), och kommer snart göra en både fysisk och psykisk vurpa likt rachel zoe, per elofsson eller britney spears. det var längesen, allt för längesen jag spenderade tid med mig själv, vilket aldrig är en bra medicin. då kommer liksom allt på en och samma gång istället när man väl stannar upp.

det är pure psykiskt. en såndär ledsam och hopplös dag. jag är ful, tråkig och tjock. alla livets små och större felsteg och misstag hinner ikapp en, och fastän jag inte ångrar något så önskar jag att vissa saker var ogjorda. if it makes any sense. jag föbannar mig själv för att jag försummar och försummat nära, kära och även dom dära.. förstår inte varför jag aldrig räcker hela vägen och ända fram? and so on and so forth.

och när livet tagit mig längst ner på psykobotten, kan jag inte undgå att fundera på vad som ska ta mig upp?
isolering i trysil? hälsoresa med creme de la creme till tromsö? -eller var det trondheim? sthlmsetnologi? lägenhetsstädning i oslo? crimnal minds-kriminologiande? barnpassning in amerikat (vilket låter som den starkast lysande idén när jag knappt kan sköta mig själv), kärleken? skebohankande och runtomkringvikande i kära kära inavlade skellefteå? stadsplanerare? volontärarbete i egypten? and so on and so forth.

förmodligen kommer även jag, den superduperambivalente att fatta ett beslut, följa med strömmen eller whatever. och förmodligen kommer jag inte bli lyckligast av det, utan så småningom vurpa igen, bli upplockad och fortsätta resan mot nya mål. and so on and so forth.

livet as I know it.

söndagslistan.

-funderar starktstarktstarkt på att klippa page, just for the thrill of it.
-längtar efter den 25:e mer än någonsin. -lovely mac kom till morsan.
-önskar att någon/något kunde peka, bara hinta en aning om vart livet is suppose to take me.
-känner sommarens slut flåsa i nacken.
-tänker äntligen baka de omtalade muffinsen/arna till veckan för jag,
-är nämligen långledig.
-behöver tvätta och städa. flyttstäda.
-förbereder leksession till årets crayfishfiesta.
-vill, av någon oförklarlig anledning, tatuera mig, very badly.
-ska spendera söndagen genom att ligga i soffan och se entourage. 2008 års julklappar som ännu står orörda.
-titta gärna förbi. det kan lätt bli lite ensamt på söndagar.

He fa int se fattiugt ut!

Lite sådär halvimpulsivt och i sann E.Nilsson-anda -helbusigt, styrde vi kosan norrut under lördagen för lite kalas. Det blev allt vad man kunnat önska och lite därtill! (Ge och ta lite överdrift) Den återstående frågan är dock, varför har Pytte inte nöjt sig med ett kalasarmband, utan har två? Kan det vara någon slags pantsättning för att jag skulle slippa bete mig? Inte behöva vara som andra utan som mig. Lite rörigare, lite skränigare, lite mer så att säga?!

Efter helginledningens fredagsbravader med topp-Kåffe In-reunion, och sen detta bus kan jag inte annat än ge helgen fyra av fem toast. Kalasbra!

Allitd lika trist though att helgen tar slut triljoner gånger snabbare än den anländer. Jag skulle nämligen behövt städa, både mig själv och lägenhet innan jobbmode igen, men hamnade på balkongen i kvällssolen tillsammans med Bella&Edward. Nu är det inte annat än sängdags, eftersom gårnatten enbart bjöd på körsnarksövning a'la Toolanens och 45gradig hetta i skinnsoffa.

Höres. Håll höjd så länge.

Puss